När kroppen inte förstår att faran är över

I det här avsnittet pratar jag om vad som kan hända när kroppen har levt länge i stress, osäkerhet och beredskap – och varför det inte alltid räcker att den yttre situationen förändras för att kroppen ska förstå att den får slappna av.

Jag delar min egen upplevelse av en period då jag märkte hur jag blev alltmer vaksam, började förbereda mig inför situationer och till slut hade svårt att varva ner även när jag inte längre behövde vara på min vakt.

Vi pratar om nervsystemets sätt att försöka skydda oss, om varför reaktionen ibland kommer först när det blir lugnt – och om hur återhämtning kanske inte handlar om att göra mer, utan om att långsamt skapa små stunder av trygghet.

För mig blev skogen en sådan plats. En plats där jag inte behövde prestera, förstå eller lösa någonting. Där jag bara fick vara.

Det här avsnittet är till dig som tänker: ”Det är ju över nu – varför reagerar jag fortfarande?”

Kanske behöver du inte kämpa hårdare för att gå vidare.
Kanske behöver kroppen bara lite mer tid för att förstå:

Jag är inte där längre. Jag är här nu. 🤍