I det sjuttonde avsnittet av Jonas sommarreflektioner funderar Jonas Fasth kring uppmärksamhet, och om den kanske håller på att bli en av vår tids mest knappa resurser.

I organisationer säger vi ofta att vi saknar tid. Kalendrarna är fulla, mötena ligger tätt, inkorgen fylls och prioriteringarna blir fler. Men kanske är det inte alltid tid som är den djupaste bristen. Kanske handlar det i stället om förmågan att rikta vår gemensamma uppmärksamhet mot det som faktiskt betyder något.

Avsnittet handlar om skillnaden mellan tid och uppmärksamhet. Om hur man kan sitta i ett möte utan att verkligen lyssna, läsa ett underlag utan att låta det påverka tänkandet, eller vara upptagen hela dagen utan att egentligen ha gett särskilt mycket uppmärksamhet åt det viktigaste. Genom reflektioner kring arbetsliv, ledarskap, styrelsearbete och organisatoriskt lärande utforskar Jonas hur agendor, rapporter, mätetal och ledarfrågor styr vad organisationer ser – och vad som riskerar att försvinna i bruset. För uppmärksamhet är inte bara en mental förmåga. Den är också en organisatorisk och kanske moralisk resurs. Det vi ger vår uppmärksamhet åt formar vad vi förstår. Och det vi inte uppmärksammar riskerar att förbli osynligt tills det är för sent. Kanske behöver vi därför tala mindre om tidsbrist och mer om uppmärksamhetsbrist.

Ett avsnitt om brus, närvaro, styrelsearbete och varför verklig klokskap ibland börjar med frågan: vad är det vi egentligen ger vår uppmärksamhet?

Längd: cirka 25 minuter.

Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör Jonas Fasth. Innehållet i podden är skapat av Jonas Fasth och inte av, eller tillsammans med, Poddtoppen.