I det femtonde avsnittet av Jonas sommarreflektioner funderar Jonas Fasth kring en fråga som många nog känner igen från arbetslivet: varför fortsätter vi ibland med saker som ingen riktigt tror på?
Möten som inte längre fungerar. Rapporter som få läser. Uppföljningar som sällan leder till lärande. Rutiner som finns kvar mest därför att de alltid har funnits där. Ofta är det inte hemligt. Människor vet. De säger det kanske inte alltid i rummet, men de säger det efteråt, vid kaffet, i korridoren, eller i bilen hem.
Avsnittet handlar om varför organisationer kan fortsätta göra sådant som har tappat sin verkliga funktion. Inte därför att människor är dumma eller saknar insikt, utan därför att organisatoriska praktiker ofta fyller fler funktioner än vi ser på ytan. Ett möte är kanske inte bara ett möte. En rapport är kanske inte bara information. En process är kanske inte bara ett sätt att få något gjort.
Genom reflektioner kring ritualer, legitimitet, kontroll och organisatorisk ärlighet utforskar Jonas varför former kan fortsätta leva även när deras praktiska värde har minskat. Och varför frågan ”varför gör vi detta?” ibland kan vara mer radikal än den först verkar.
Ett avsnitt om möten, rapporter, ritualer och det vardagsmod som krävs för att sluta låtsas att något fungerar när många redan vet att det inte gör det.
Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör
Jonas Fasth. Innehållet i podden är skapat av Jonas Fasth och inte av,
eller tillsammans med, Poddtoppen.
