I det elfte avsnittet av Jonas sommarreflektioner funderar Jonas Fasth kring tempo, aktivitet och frågan om vi ibland har förväxlat fart med framsteg.
I många organisationer händer det hela tiden saker. Nya initiativ startas, projekt lanseras, möten bokas, planer tas fram och mål sätts. Och ofta finns det något positivt i rörelse. Organisationer behöver utvecklas, anpassa sig och reagera när omvärlden förändras. Men vad händer när rörelsen i sig får för hög status? När en full kalender börjar uppfattas som handlingskraft, många initiativ som utveckling och hög aktivitet som ett tecken på att organisationen är på väg framåt?
Avsnittet handlar om skillnaden mellan fart och framsteg. Om varför tempo kan kännas tryggt i osäkra situationer, men också om hur aktivitet ibland kan ersätta förståelse. För det är lätt att visa att vi har haft möten, startat projekt och tagit beslut. Det är svårare att visa att vi har förstått något bättre, valt bort något klokt eller blivit mer medvetna om vad som faktiskt skapar värde.
Genom reflektioner kring aktivitetskultur, ledarskap och organisatorisk uppmärksamhet utforskar Jonas varför många organisationer kanske inte behöver mer tempo, utan bättre riktning. Kanske är frågan inte hur vi kan få organisationer att röra sig snabbare. Kanske är frågan hur vi kan hjälpa dem att röra sig klokare.
Ett avsnitt om fart, framsteg, eftertanke och varför verklig utveckling ibland kräver att vi stannar upp tillräckligt länge för att förstå vart vi egentligen är på väg.
Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör
Jonas Fasth. Innehållet i podden är skapat av Jonas Fasth och inte av,
eller tillsammans med, Poddtoppen.