I dagens avsnitt pratar jag rakt ur mitt känsloläge tisdagen 28.7 när jag spelade in. Jag hade på sistone känt en ledsenhet som kommit till ytan efter ett samtal med en vän där jag trots att vi delar mycket, t.ex. att vara egna företagare, ändå kände att det fanns viktiga upplevelser för mig som inte är gemensamma, och som hon därför inte kunde förstå så som jag skulle vilja att de blivit förstådda.
I avsnittet reflekterar jag kring något som kommit lite förvånande för mig - att det att jag bearbetat mycket och kommit till en större frihet inom mig och uttrycker mig själv öppet utåt inte direkt lett till en större känsla av att bli förstådd av omvärlden. På många sätt är det förståeligt nu - det är färre som också gjort en resa likt min hela vägen till där jag är och kan relatera till den.
Men så undrar jag om det här inte också kan vara kvardröjande defensmekanismer hos mig - om jag utgår från att jag inte kommer bli förstådd och håller mig mer för mig själv så får jag färre upplevelser av att inte bli sedd och förstådd och slipper känna mig ledsen, men missar också möjligheter till connection.
Ett avsnitt för alla er som kan känna igen sig i att längta efter att bli sedd och förstådd på riktigt, på djupet, och att människor kanske inte alltid gör det.
Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör
Jennifer Söderlund. Innehållet i podden är skapat av Jennifer Söderlund och inte av,
eller tillsammans med, Poddtoppen.
