I det som han kallar för ”det gamla livet” levde Stefan Olafsson under flera år som en hemlös sprutnarkoman – en luttrad fängelsekund som ideligen dömdes för nya missbruksrelaterade brott. Under den första drogfria fängelsevistelsen fann han viss framtidstro via återupptagna studier – men föll snabbt tillbaka i samma destruktiva mönster. En försommardag 2009, på jakt efter snabba pengar, får han syn på en 86-årig kvinna som är illa däran efter ett strokeanfall – vars liv han lyckas rädda. En avgörande vändpunkt, en insikt om att han kunde göra gott – ett slumpartat möte som också skulle rädda hans eget liv. Efter återupptagna studier, ”en inre resa” och framgångsrik behandling kommer han in på juristlinjen – och sedan förra året kan han titulera sig som advokat. Vilken inverkan har hans bakgrund i möten med nya klienter, vad är problemet med svensk narkotikapolitik, och vilken högprofilerad brottmålsadvokat var det som inspirerade honom att följa samma väg?
Det och mycket annat i veckans avsnitt av Juridikens värld.
