Det fanns en tid när det var standard att ta fram den “stora kameran” vid födelsedagar och högtider. Alla hade finkläder och förväntningarna var på topp. Det vill man ju komma ihåg. Eller?
Jag kommer ihåg hur jag frustrerat försökte få till magiska bilder från dagen medan jag också fixade med allt annat och var social med gästerna. Ofta inledde jag gärna dagar som dessa med att ta lite fina porträtt på barnen innan gästerna kom också.
Nu när jag ser tillbaka så inser jag vilken press jag la på de här redan ganska stressiga dagarna och följden blev att jag introducerade ganska mycket friktion och frustration helt i onödan.
Hej och välkommen till Mamman var här. Här samlar jag observationer om moderskap, fotografering, vardagen och livet.
Observationerna rör sig genom fyra återkommande perspektiv: Vackert på riktigt, Vardagen genom kameran, Det kreativa livet och De kreativa verktygen.
Det här är Observation 01 ur Vardagen genom kameran: Stunderna som berättar om ett liv
Tack för att du läser mamman var här! Prenumerera kostnadsfritt för att inte missa när nya inlägg publiceras.
Idag fotar jag den sortens stunder allra minst, högtider och tillställningar som födelsedagar, julafton och midsommarafton står längst ner på priolistan.
Stunderna jag däremot fotograferar allra mest är de när barnen är helt inne i sin lek på rummet, när de busar med varandra, när typiska rutiner i vardagen äger rum och när typiska stunder för åldrarna de är i nu tar plats, under helt vanliga odramatiska dagar.
Anledningen till det är att högtider och tillställningar så har jag ofta flera olika roller. Jag är värdinna om jag håller i ett kalas eller om vi har julafton hemma hos oss, jag har ett socialt ansvar i de här situationerna och det är antagligen gaaanska mycket att göra.
Förutsättningarna för fotografering och kreativitet är med andra ord inte särskilt bra. Det finns väldigt lite tid och det är stressigt. Att lägga på ytterligare ett lager av ambitiös fotografering är onödigt.
Jag har kameran framme såna dagar, men fotograferingen existerar i utkanten av tillfället och mina ambitioner är som lägst.
Under helt vanliga dagar fotograferar jag som allra mest, för då finns det utrymme för berättelsen om barnen och vår vardag tillsammans att breda ut sig.
Den hindras inte av ett “schema” eller av att saker och ting ska ske på ett specifikt sätt. Berättelsen får finnas där helt obehindrad och orörd. Allt jag behöver göra är att plocka upp kameran, observera och fotografera. Det är lätt och det är roligt.
Barnen gör vad de känner för. Jag får följa deras intressen, deras lekar och det som upptar deras dagar just nu.
Leken får utvecklas helt på deras villkor. Då kan jag fånga deras glädje, deras frustration och deras nyfikenhet. Och utan att egentligen tänka på det blir bilderna också en berättelse om hur livet med mina barn såg ut just då.
Jag kan gå in i stunden hur mycket jag vill och jag kan låta kreativiteten flöda fritt. Och det bästa av allt är att de allra viktigaste stunderna fångas. För det är de små stunderna som utgör livet och vardagen. Det är de små stunderna som berättar om hur livet ser ut och känns just nu.
De stora stunderna berättar mest om just den specifika födelsedagen eller den specifika midsommaren. Och det är ju absolut kul att minnas de dagarna, men det är inte så livet ser ut till vardags. De dagarna avslöjar inte hur livet var. Det kan bara de små stunderna göra.
De stora stunderna berättar om en dag.
De små stunderna berättar om ett liv.
Länkar:
Gå till mitt 365-projekt här
Connecta med mig på Instagram
Testa 2 veckor för 99 kr i fotomedlemskapet Mamman var här
Boka en fotografering med mig
This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit mammanvarhar.substack.com
