Året är 1928. Virgina Wolf står i en sal med röda sammetsgardiner på universitetet i Cambridge. Framför henne sitter de kvinnliga studenternas förening. Virginia Wolf berättar för sin publik om kvinnan och romanen. Om det egna rummet. Det är det egna rummet, menar Virgina Wolf, den egna arbetsplatsen i kombination med en egen ekonomi som kommer det göra det möjligt för kvinnor att skapa, att bryta sig loss från männen. Föreläsningen blir sen en politisk pamflett. A room of ones own.
I veckans program tar arkitekten Katarina Bonnevier en serie olika egna rum. I bostadsstatistiken är en ”rumsenhet” minst 7 m². Enligt ”norm 3”, formulerat av Boverket (myndigheten för samhällsplanering, byggande och boende) ska det bara bo en person per rum i en bostad, dessutom ska det finnas kök och vardagsrum - bor det fler i varje rum betraktas hushållet som trångbott.
Men ett eget rum kan vara så mycket mer än så. Vi besöker det mytomspunna huset Charleston, där Virginia Woolfs syster gjort ett helt hus till ett konstverk. Vi möter dem och deras färgstarka, sprittande egna rum. Men vi berättar även om dem som aldrig fått ett eget rum, hör Monica och Erland Caldaras om hur det var att växa upp i ett Sverige som enligt lag tvingade dem att ständigt vara i rörelse. Gäst i studion är Marianne Strandin som berättar om vilka rum som byggs i nationalparkerna Skansen i Stockholm och Jamtli i Östersund.
Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör Sveriges Radio. Innehållet i podden är skapat av Sveriges Radio och inte av, eller tillsammans med, Poddtoppen.
