Det har den brittisk-svenska Bach-forskaren Ruth Tatlow funnit och det berättar hon om i den tredje delen av ”Interplay i P1 - dolda mönster i musiken”.
Tatlow har gått igenom samtliga renskrifter och publikationer av Bachs verk. Bland dessa finns den stora barocktonsättarens kända kollektion med tre sonater och tre partitor för soloviolin från 1720 som tillsammans är skrivna över exakt 2400 takter.
Sedan berättar Tatlow bland annat hur Bach komponerade Matteuspassionen.
Varför reviderade då Bach sina verk på det här sättet i deras slutversioner?
Svaret fann Tatlow så långt tillbaka i historien som hos de gamla grekerna, och idén om att det fanns en perfekt ordning i Universum.
Ruth Tatlow berättar utförligt om allt detta i boken "Bach's Numbers; Compositional Proportion and Significance" som kommer ut i vår, på Cambridge University press. Tatlow är knuten till Statens musikverk 2013-2015 genom projektet "Bachs proportionella parallellism" som finansieras av Vetenskapsrådet.
Musikexemplen i programmet är dels Partita i E-dur med Mats Zetterqvist på soloviolin, dels hämtade ur Matteuspassionen framförd av med The english baroque soloists, Monteverdi choir och London oratory junior choir under ledning av Sir John Eliot Gardiner, i en inspelning från 1989. Arian "Blute nur, du liebes Herz" från samma inspelning sjungs av sopranen Ann Monoyios.
Producent och programledare Berit Nygren.
Av upphovsrättsliga skäl är musiken i podden kraftigt förkortad.
Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör
Sveriges Radio. Innehållet i podden är skapat av Sveriges Radio och inte av,
eller tillsammans med, Poddtoppen.
