I Johannesevangeliet berättas det om hur de skriftlärda och fariséerna försökte sätta Jesus på prov genom att peka på en annan människas synd och fråga hur Jesus skulle hantera det stränga straff som den dåtida lagen krävde för synden: att bli stenad. Då svarar Jesus dem: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne /–-/ När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först.”
Ja, de äldste, de som har hängt med ett tag, de går först, kanske också mest skamsna över vad de försökte med. Det var de äldsta som snabbast insåg orimligheten. Ingen av oss går fri från att göra fel. Kanske vet de lite mer om att livet inte alltid är så enkelt, att livet är komplext.
När jag med mitt pekfinger pekar på någon annans brister och påpekar andras fel, pekar alltid tre fingrar tillbaka på mig själv. Kanske kan det ge större självinsikt? Jag behöver såklart försöka handla så rätt jag bara kan, och det har betydelse hur jag bearbetat mina egna erfarenheter, för att kunna växa i insikt och vishet. Det är sådant som stärker och bygger upp vårt samvete. Jag tycker samvete är ett så vackert ord. ”Att veta tillsammans”. Det handlar om att bära en större kunskap som vi inte klarar att ha helt på egen hand. Att utveckla ett samvete och att odla ett omdöme – det behöver jag andra människor för att klara. Att se livet ur större perspektiv – både bredare och djupare – det kan förfina min inre moraliska kompass och förmågan att göra väl avvägda val i livet.
Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör
Sveriges Radio. Innehållet i podden är skapat av Sveriges Radio och inte av,
eller tillsammans med, Poddtoppen.
