I en relation där anknytningsmönster är triggade, finns ofta medvetna eller omedvetna förhoppningar om att få något man längtar efter. Något viktigt, något man alltid saknat, något som man verkligen behöver. Relationen inleds inte sällan med att man upplever sig få detta och även med en ambition om att kunna ge den andre just det den alltid saknat. Här är det lätt att gå vilse. Kan man lita på sitt eget omdöme när man märker hur man går in i samma mönster igen och igen? Hur tar man det där inom på allvar, det som är så viktigt att det driver en till samma typ av relationer/samma relation igen och igen, utan att gå vilse i samma loopar?
Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör
Evalotta Stiernholm. Innehållet i podden är skapat av Evalotta Stiernholm och inte av,
eller tillsammans med, Poddtoppen.