I det här avsnittet träffar jag en man som växte upp på en liten gård, där en till synes idyllisk barndom präglades av föräldrarnas svåra relation.
Han berättar om hur det var att som 16-åring lämna hemmet för att göra lumpen, om den första drinken på stan, nervositeten inför att bjuda upp till dans och om kärleken och vikten av att våga stå upp för sig själv.
Vi pratar också om hur livet förändrades dramatiskt när han drabbades av covid och blev förlamad. Om att förlora sin självständighet, bli illa behandlad på ett äldreboende och till slut vilja dö, eftersom han inte längre såg någon mening med att leva.
Men livet tog också en ljusare vändning. Han berättar om sin stora kärlek till böcker och om den oväntade vänskap han på äldre dagar fått genom organisationen Stunder.
Det blir ett varmt och berörande samtal om kärleken, livets svåraste stunder och hur ett nytt möte kan ge livet mening igen
Trevlig lyssning!