Samma sak gäller uttråkning. Nästan alla undviker den. Det blir tyst i två sekunder vid middagen och mobilen åker upp som på autopilot. Ett stopp i kön i trafiken eller på ICA och det är dags att kolla vad Trump sa för dumheter senast. Den här kändisen har skiljt sig! Kolla videon när Mister Beast skänker bort sportbilar. Vad som helst för att slippa den där känslan av uttråkning som ingen längre verkar ha ens minimal tolerans för.
Men enligt min erfarenhet är det här ett kostsamt misstag. För om du låter dig vara uttråkad, eller vågar sitta kvar i ett oroligt sinne utan att försöka fixa det, händer något märkligt: tankeverksamheten saktar ner. Ett lugn fyller utrymmet. Plötsligt känns det som att du kommer hem i kroppen igen. Det som först kändes som en brist visar sig vara en dörr – som öppnar upp till nya, fräscha möjligheter.
Framför allt så kommer då hoppfullheten tillbaka när du inser att den du är när du är lugn, i balans och mentalt klar är den du är innerst inne. Att det är dit du återkommer så snart du stannar upp och bara hänger med dig själv lite. Det kan räcka med en god natts sömn, en promenad eller en stund i tystnad. För det är vår ”default”, lite som att när en dator startas om och återgår till grundinställningarna.
Min förhoppning är att något rör på sig i ditt inre när du läser det här. Att du får syn på det ohälsosamt normala i att reflexmässigt reagera på känslan med att distrahera sig, och det friskt naturliga i att släppa den och se vad du faktiskt på ett djupare plan tycker vore vettigt att göra. Och om det stämmer, då kanske inspirationen redan nu pirrar till och ger dig lust att göra något riktigt bra och vettigt med din dag.
Vad dyker upp för dig?