När jag var uppe och föreläste i Stockholm hörde jag på radion ett annorlunda exempel på det här. Programmet handlade om ett gäng som specialiserat sig på att ”skaffa fram” mobiltelefoner på beställning. När någon ville ha en iPhone Pro eller en Samsung Galaxy och när de såg någon på stan med just den modellen de behövde gick de helt enkelt fram och sa:
”Kan jag få låna din telefon?”
Om personen förstod situationen och sa: ”Visst” och lämnade ifrån sig mobilen, ja då gick det oftast lugnt till. Om de inte förstod situationen och sa nej, eskalerade det blixtsnabbt till ett hårt slag i ansiktet och misshandel. Resultatet var oavsett detsamma: telefonen försvann. Skillnaden var bara om du skulle åka på stryk eller inte.
En ung kvinna som råkat ut för detta vågade efteråt inte lämna sin lägenhet. Hennes känsla av trygghet var förstörd och hon fick panikångest bara av tanken på att gå utanför dörren. När man konfronterade gängledaren med detta faktum svarade han:
”Vadå? Hon får ju bara en ny telefon på försäkringen. Den som beställt får en mobil de annars inte hade haft råd med. Och jag får betalt. Alla vinner.”
Ser du vad som händer? Han placerar sig själv i hjälterollen. Om han hade blivit pressad mer och han inte längre kunde se sig som en riktig hjälte är det inte svårt att gissa nästa steg:
”Jag kan inte hjälpa det. Jag växte upp utan chanser. Samhället gav mig inget jobb. Jag är ett offer.”
Hjälte eller offer. Aldrig skurk.
Det här blir för mig extra tydligt när man ser en actionfilm. För där gäller alltid vissa regler:
– Alla som står på hjältens sida och blir skjutna? De är oskyldiga offer.
– Alla som är på motståndarsidan? Det spelar ingen roll hur många som ramlar ihop och dör – det är bara skurkar som “får vad de förtjänar”.
Och intressant nog – samma logik gäller i verkligheten. Den ena sidans terrorist är den andra sidans frihetskämpe. Och vice versa. Hjälte eller skurk, offer eller förtjänat straff – det beror på vilken film man tittar på.
Frågan jag vill ställa nu i det här coachbrevet är: vilken roll spelar du i din film idag?
Och ännu viktigare: om du verkligen skulle ta på dig att vara hjälten i din egen berättelse, på riktigt, här och nu —
👉 Hur skulle du bete dig?
👉 Vad skulle du bidra med?
👉 Hur skulle andra märka av din hjälteroll?
Det kan vara en enkel men kraftfull fråga att ta med in i duschen varje morgon:
”Om jag väljer att vara hjälten idag – hur märks det och hur ser det ut i praktiken?”
Det svaret kan sätta riktningen för hela din dag. Inte som en ”teknik” att följa, utan som en påminnelse om att det alltid är möjligt att kliva in i din idé om en hjälteroll som låter dig växa, bidra med värde och bete dig som du innerst inne vill.
För i slutändan: livet blir större, rikare och mer levande när du faktiskt är en äkta hjälte i din egen film.