En robot som häller te och bygger LEGO. Coolt, visst. Men det är inte därför jag spelar in det här.
1X visade nya händer till sin hemrobot NEO: 25 frihetsgrader, sendrivna (fingrarna dras av vajrar från motorer längre in, precis som dina styrs av muskler i underarmen), taktil känsel, vattentåliga, food-safe. Imponerande. Men den riktiga storyn är inte handen, det är datan handen samlar in. Fingerfärdighet i verkligheten är bränslet som tränar de world models som ska förstå fysiken, vad som händer när du kramar ägget för hårt. Handen är medlet, inte målet.
Och här är grejen alla garvar åt: roboten är fortfarande teleopererad, en människa sitter och kör den bakom kulisserna. ″Ha, den kan ju inget själv.″ Men det är precis så man bygger. Konceptet kallas Wizard of Oz, och här kombinerat med Paul Grahams gamla ″initially, do things that don't scale″. Dagens fusk är morgondagens träningsdata... om det funkar.
Och en fundering från min gamla minnesbank. I avsnitt 164, för sju år sen, drömde jag om superhänder, varför nöja sig med att bara härma oss? Nu när de nästan är här är jag inte lika säker. Kanske är den svåraste bedriften inte styrka eller hastighet, utan att vara mjuk och trygg bredvid en människa i ett kök.
Och som vanligt, svälj inte demon rakt av, och spring inte blint på rubrikerna. Det är en företagsvideo, och löftena (miljontals cykler, IP68) är precis sånt som behöver oberoende bevis. Titta, fascineras, men gräv en nivå.
Vad skulle du våga släppa in en halvfärdig robot att göra hemma hos dig? Börjar vi närma oss att be om hjälp med toalettbesöket 🫣
CC-BY 4.0
