I Iran under Zinat Pirzadehs uppväxt fanns ett hårt regelverk kring vad flickor fick göra och inte göra. Att skratta var på nej-listan. Men det var först när hon flytt till Sverige med sin lille son och tvingades leva gömd som hon slutade skratta helt.
”I Iran hade jag i alla fall en plats där jag kunde skratta. Men här var jag så rädd hela tiden. Ovissheten. Rädd för vad som skulle hända med min lille pojk.”
I den här säsongen samtalar Uje Brandelius med människor om ett ämne som ligger honom själv nära, skrattet. Det snälla, det taskiga, det sårande, det läkande, det inkluderande, det exkluderande.
Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör
Sveriges Radio. Innehållet i podden är skapat av Sveriges Radio och inte av,
eller tillsammans med, Poddtoppen.