Från att ha haft många erbjudanden och varit mycket anlitad så hade jag plötsligt inga jobb. Det var tomt, det var tyst och jag kände att jag hade gjort bort mig, berättar Per Graffman.
Per Graffman berättar också för Katarina Hahr att han överskattat sig själv i sin yrkesroll.
– Det är utsatt att vara skådespelare. Och i mitt fall har det handlat om självöverskattning. Jag kan bara göra bra saker när jag känner mig trygg och det tog jättelång tid att förstå det. Jag har trott mig vara oberoende men det har varit ett försvar. Man behöver inte vara ovän med regissören, man behöver inte vara så bepansrad.
Per Graffman berättar även för Katarina Hahr om relationen till sin pappa. Att den blev komplicerad när hans pappa skaffade sig en ny familj.
– När jag var i 20-årsåldern hade jag en uppgörelse med pappa. Jag tyckte han var egoistisk. Det var så många löften som aldrig hölls och jag tror han ville kompensera för det.
Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör Sveriges Radio. Innehållet i podden är skapat av Sveriges Radio och inte av, eller tillsammans med, Poddtoppen.
