Klas Göranz släpper låt om Ockelbo Marknad – och hoppas på att någon hör vad de egentligen menar
Det finns människor som åker till Ockelbo Marknad för att köpa strumpor, marknadskarameller och köksredskap de redan har hemma i två exemplar.
Sedan finns det människor som åker dit med ett helt annat mål.
Klas Göranz tillhör den senare kategorin.
För även om bandet gärna talar varmt om både sockervadd, knallar, tivoli och den där speciella marknadskänslan som infinner sig när halva Gästrikland verkar ha bestämt sig för att ses på samma plats, så finns det också en annan sanning.
De drömmer om att få spela där.
Inför årets Ockelbo Marknad, som traditionsenligt arrangeras helgen efter midsommar, släpper Klas Göranz därför nya låten Ockelbo Marknad – en varm, somrig och smått dansant hyllning till en av sommarens mest älskade traditioner. Samtidigt släpps även en video där bandet syns i inklippta sekvenser från den riktiga marknaden, mitt bland karuseller, knallar, marknadsbesökare och allt det där som gör att man plötsligt står med tre påsar brända mandlar, en ny stekpanna och en känsla av att livet ändå blev rätt okej.
Låten rör sig i ett landskap av semesterlön, tivolisurr, flörtar mellan stånden och den där speciella blandningen av ömsom sol och ömsom regn som nästan känns inskriven i marknadens stadgar. Här finns mötena, skratten, fynden och löftet om att ses igen nästa år. Kort sagt allt det som gör Ockelbo Marknad till mer än bara ett evenemang. Det är en sommarritual, ett återseende och i vissa fall också en plats där vuxna människor köper saker de inte visste att de behövde fem minuter tidigare.
Videon ska dock inte bara ses som en kärleksförklaring till marknaden.
Den kan också, om man vill vara lite mindre poetisk, beskrivas som en diskret men ganska målmedveten jobbansökan. För medan andra tittar på tivolit, verkar Klas Göranz mest titta efter närmaste scen.
Det är därför inte helt omöjligt att man i videon kan ana ett visst hopp i bandmedlemmarnas blickar. Ett slags stilla önskan om att någon arrangör, mellan ett churrosstånd och en karusell, ska få för sig att säga:
”De där herrarna ser ju ut att kunna spela dansband.”
Om så sker återstår att se. Men fram till dess nöjer sig Klas Göranz med att släppa en låt om marknaden de gillar så mycket att de nu skrivit en sång om den.
Och skulle någon mot förmodan höra något mer än bara en glad sommarlåt i detta, så är det förstås helt i sin ordning.
