Det låter som styrka.
Att klara sig själv. Att inte behöva någon. Att alltid lösa sina egna problem.
Men tänk om den meningen egentligen föddes ur ett barns ensamhet?
I det här avsnittet pratar jag om hur ett barn som gång på gång blir sviket, lämnat eller inte får sina behov mötta till slut lär sig att inte förvänta sig hjälp. "Jag klarar mig själv" blir inte bara en överlevnadsstrategi – den blir en identitet.
Vi pratar om:
- Varför barn utvecklar överlevnadsstrategier som följer med in i vuxenlivet.
- Hur självständighet ibland egentligen är ett skydd mot att bli sårad igen.
- Varför människor som verkar starkast ofta känner sig mest ensamma.
- Hur rädslan för att behöva andra påverkar våra relationer.
- Skillnaden mellan att vara självständig och att tro att man måste klara allt ensam.
- Varför det ibland krävs mer mod att be om hjälp än att fortsätta bära allt själv.
Många av oss har lärt oss att säga:
"Det är lugnt."
"Jag fixar det."
"Jag vill inte vara till besvär."
Men kanske är det inte den vuxna som pratar.
Kanske är det fortfarande barnet som en gång lärde sig att ingen ändå skulle komma.
Den meningen kunde rädda ett barn.
Men den behöver inte styra resten av livet.
🎙️ Mönster av ensamhet är en podd om barndom, trauma, relationer, ensamhet, självkänsla och hur våra tidiga erfarenheter formar oss genom livet.
Nya avsnitt publiceras varje onsdag.
Om avsnittet berörde dig får du gärna prenumerera på podden, lämna en recension och dela den med någon som alltid säger "Jag klarar mig" – men kanske längtar efter att slippa göra det ensam.
Ämnen: barndomstrauma, anknytning, självständighet, ensamhet, trauma, relationer, självkänsla, överlevnadsstrategier, psykisk hälsa, personlig utveckling, inre barnet, livsberättelser.
#MönsterAvEnsamhet #Barndomstrauma #Ensamhet
