Under fjorton års tid satte en metodisk seriemördare skräck i sovjetiska Vitryssland. Officiellt dömdes han för 36 kvinnomord, men erkände själv 43. Ändå kunde han röra sig helt ostört i en av världens mest övervakade polisstater.
Förklaringen låg inte bara i hans fläckfria fasad som nykter mönsterarbetare, partimedlem och familjefar. Gennadij Michasevitj tog steget längre: han anslöt sig till den frivilliga folkmilisen, fäste statens röda armbindel på armen och ledde patruller i natten. Medan milisen i sin desperation att visa resultat dömde fjorton helt oskyldiga människor för hans brott, stod mördaren själv vid vägspärrarna och sökte efter sin egen röda bil.
I avsnitt fem av Bakom järnridån: Mord granskar vi ett av den sovjetiska kriminalhistoriens mest mörklagda och systemhotande fall:
Traumat och vändpunkten: Hur barndomens vanmakt i byn Ist förvandlades till ett iskallt behov av absolut kontroll.
Rovdjuret i Zaporozjetsen: Den röda bilen som blev en rullande dödsfälla för unga liftare längs landsvägarna mellan Vitebsk och Polotsk.
Den monstruösa vardagen: Hur stöldgods och smycken från offren bars hem som gåvor till hans intet ont anande hustru.
Det rättsliga haveriet: De 14 oskyldigt dömda männen – där en avrättades av staten och en annan förblindades i fångenskap.
Gudakomplexet och breven: Hotbreven från den påhittade underjordiska gruppen ”Patrioterna från Vitebsk” som utlöste en KGB-granskning av över en halv miljon handstilar.
Upplösningen i elfte timmen: Rutinkontrollen som fällde honom och insatsen i huset med de packade resväskorna till Odessa.
Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör
Анна Шевченко. Innehållet i podden är skapat av Анна Шевченко och inte av,
eller tillsammans med, Poddtoppen.
