Vi är tillbaka efter sommaruppehållet, och vi inleder med en film vi trodde skulle bli en enkel avrättning: Sommartider (2024), berättelsen om hur Gyllene Tider gick från piratradio i Harplinge till Sveriges största band. Sebastian gick in cynisk och kom ut omvänd — han hade glömt hur oerhört välskrivna låtarna faktiskt är, särskilt jämfört med det mesta som produceras idag. Anders hakade upp sig på något annat: hur ofantligt kåta texterna är när man lyssnar på dem i nyktert tillstånd, skrivna av en kille som knappast hade livserfarenheten att backa upp dem.
Däremellan hinner vi med nepo-baby-paraden i rollistan, mysteriet med karaktären Tobbe som inte gör någonting alls, och filmens mest smaklösa ögonblick: comebacken på Liseberg åtta dagar efter dödsolyckan i publikhavet. Där tar Anders faktiskt illa vid sig på riktigt. Och så en amerikansk remake, för säkerhets skull.
Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör
tveksamt. Innehållet i podden är skapat av tveksamt och inte av,
eller tillsammans med, Poddtoppen.