Chans är tillräckligt gammal för att man inte riktigt ska ha koll på alla kulturella referenser, vilket oftast gör en svensk film lite mer spännande. Chans är dock lite mörkare än varken jag eller Sebastian hade räknat med. Det börjar deppigt och fortsätter i lite samma sätt. Men det är en ganska fascinerande film att se just därför. Det blir lite svårt att värja sig. Man kan väl säga att det är lite som en bättre Raggare! men också mycket deppigare.
Mycket nöje, så hör vi igen nästa år, för nu blir det lite julledigt!
Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör
tveksamt. Innehållet i podden är skapat av tveksamt och inte av,
eller tillsammans med, Poddtoppen.