Det ligger något djupt mänskligt i att hoppas. På arbete, på kärlek, kanske på bättre väder eller vinst. Men hoppet ligger på en djupare nivå. En övertygelse vi har utan att nödvändigtvis kunna bevisa den. En längtan efter något man vet utan att se. Hopp handlar om en förankring, så det är ingen tillfällighet att hopp ibland symboliseras av just ett ankare. När jag släpper ner draggen, som vi kallar ankaret på Västkusten, ser jag oftast inte när den har fastnat på botten. Men jag märker det tydligt när jag drar i tampen. Vi kommer inte driva väg, varken av kastvindar eller av stora vågor.
När framtiden känns osäker kommer lätt frågan: Vart är världen på väg? Klimatkriser, krig, polarisering, oro? Är man positivt lagd kanske man tänker att allt kommer ordna sig. Men min kristna tro är inte att mörkret är inbillat. Mitt hopp är att Gud själv har allt i sin hand och att han kommer att gripa in på rätt sätt och i rätt tid. Mitt hopp är att ondskan en dag helt kommer att utplånas.
Text:
1 Joh 1:5b, Joh 1:4-5, 1 Mos 1:31a, Matt 7:24-27
Musik:
Blott en dag ett ögonblick i sänder av Oscar Ahnfelt med Frelsesarmeens Territoriale Hornorkester
Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör
Sveriges Radio. Innehållet i podden är skapat av Sveriges Radio och inte av,
eller tillsammans med, Poddtoppen.
