Två författare och en booktoker åker till Bokmässan. Simone gör sin allra första mässa, Stina signerar böcker som en gudinna och Fia står på scen och pratar dark fantasy utan BH. För att sedan inse att detta dokumenterats från ungefär samtliga tänkbara vinklar.
I veckans avsnitt summerar vi Bokmässans höjdpunkter, bottennapp, läsarmöten, signeringar, scensamtal och den märkliga blandningen av eufori och total social utmattning som följer med att leva författarliv i fyra dagar. Vi pratar också om att prestera utåt när man egentligen befinner sig i en svacka, och varför en fullt rimlig återhämtningsstrategi tydligen är att tillbringa stora delar av mässan naken på ett hotellrum.
Sedan ger vi oss på ett påstående vi hört alldeles för många gånger: fantasy är cringe på svenska.
Fast… är det verkligen det?
Varför accepterar vi utan att blinka drakar, magi, odödliga älvor, själsfränder och sjuhundraåriga män med traumatiska barndomar så länge de pratar engelska, men börjar skruva på oss så fort samma berättelser skrivs på vårt eget språk? Är svensk fantasy faktiskt problemet, eller har åratal av engelskspråkig populärkultur helt enkelt tränat oss att tycka att engelska låter coolare?
Med ett möjligt undantag för Shadow Daddy. För Skuggpappa är fan svårt att försvara.
Och därifrån är steget naturligtvis oroväckande kort till sex.
Varför upplever så många “Good girl” som sexigt medan “Duktig flicka” framkallar omedelbar själslig evakuering? Är svenska verkligen ett mindre sensuellt språk? Är vi bara ovana vid att läsa sex och begär på vårt modersmål? Eller avslöjar vår kollektiva panik inför svenska sexscener någonting helt annat?
Någonstans längs vägen lämnar diskussionen litteraturvetenskapen fullständigt och vi börjar i stället undra:
Hur tråkigt sex har gemene svensk egentligen?
Det blir Bokmässan, bröstvårtor, svensk fantasy, språkliga fördomar, Skuggpappor, smut och en mindre nationell granskning av Sveriges sexliv.
Vi ber eventuellt om ursäkt i förväg.
