Demokrati över artgränser för att vara hel igen?

Snart är det val i Sverige och i Frankrike. Demokratiska processer ger människor möjligheter att delta i beslutfattande som påverkar vårt samhälle och platserna där vi bor.

Men det inte är bara människor som påverkas av de här besluten, de får konsekvenser för alla andra varelser på Jorden. Ska man inte lyssna på deras synpunkter då?

I hela världen försöker man hitta lösningar för att inkludera naturen i demokratiska processer: naturrättighet i grundlag, flod och berg som blir juridiska personer, mänskliga ambassadörer för natur i företagsstyrelser...

Även om de här metoderna tvingar icke mänskliga liv in i våra system och därför kan fortfarande kännas antropocentriska, erkänner de att naturen att en egen rättighet att få finnas och inte bara få finnas som objekt för människor att exploatera.

Men finns det något djupare än att skydda naturen med detta? Skulle det kunna vara att vi har en omedveten längtan efter en del av vår identitet som vi har förlorat i våra civiliserade och industrialiserade samhällen. Med att försöka lyssna på naturen och naturliga varelser letar vi kanske efter ett sätt att bli hel igen genom att öppna oss till vår omvärld och Jorden. Kan denna ömsesidighet vara nyckeln till skiftet som behövs för att ta beslut förankrade i nya berättelser som leder till en levande och trivsam framtid?