# 18 Matot och Mas’ei - om att hålla sina löften, om utrotningskriget mot midjaniterna och vageln (eller nageln) i ögat.

Matot och Mas’ei - om att hålla sina löften, om utrotningskriget mot midjaniterna och vageln (eller nageln) i ögat. 4 Mosebok 30:2 - 36.

I en kultur där ord värderas högt blir frågor om eder och löften oerhört viktiga. Vi kommer fram till att mycket av detta har gått förlorat i vår tid. Berättelsen fortsätter med beskrivningar av ett krig drivet av hämnd mot midjaniterna, eftersom de anklagas för att ha drivit israeliterna i moraliskt fördärv genom deras förföriska kvinnor (se avslutningen av avsnittet “Balaq”). Moses förordnar om regelrätt utrotningskrig som både får oss att förfäras och förundras. Kanske har vi här de mest svårsmälta raderna i hela Toran. Kanske ska denna text inte ses som moraliserande, utan snarare som en kylig beskrivning av hur stamkrig kunde gå till där och då. Hur som helst är fientligheten mot midjaniterna lite av ett mysterium, eftersom de ur flera aspekter står israeliterna och inte minst Moses personligen så nära. Vi avslutar med Fjärde Moseboks sista avsnitt, Mas’ei, där vi åter kan läsa om anvisningar att föra krig på ett sätt som inte direkt lever upp till Haag- och Genèvekonventionerna - den här gången mot kananeerna. Vi stöter även på företeelsen fristäder, samt en viss korrigering av hur stora friheter Tselofchads döttrar (se avsnittet “Pinchas”) egentligen fick ta sig när det gäller giftermål. Stammarna ska hållas i sär!