I veckans avsnitt delar jag tankar och reflektioner kring valet mellan att trycka undan en känsla eller att våga känna den fullt ut. Det där ögonblicket när något väcks inom oss: irritation, sorg, besvikelse, rädsla eller ilska. Ska vi svälja det, rationalisera bort det, gå vidare som om inget hänt? Eller vågar vi stanna kvar, lyssna och låta känslan få finnas, utan att den tar över eller exploderar?
Jag delar några av de utmaningar jag stötte på under resan i Thailand, där vissa situationer verkligen blev en spegel för hur jag själv möter mina känslor i stunden. Resor tenderar att skala av lager, rubba våra rutiner och sätta oss i kontakt med sådant vi annars kan hålla på avstånd. För mig blev det en påminnelse om hur viktigt det är att inte springa ifrån det som känns, utan att möta det med närvaro, ansvar och självrespekt.
I avsnittet pratar jag också om hur jag ser på själva konceptet att känna känslor, att det inte handlar om att fastna i dem, älta eller agera impulsivt, utan om att ge dem ett sunt och medvetet uttryck. Hur kan vi känna fullt ut, utan att skada oss själva eller andra? Hur kan vi sätta ord på det som pågår inom oss på ett tydligt, ärligt och respektfullt sätt?
Jag berör även hur dialogen i en konfrontation behöver se ut för att faktiskt bli konstruktiv. Hur vi kan ta ansvar för våra egna upplevelser, lyssna bortom försvar, hålla nervsystemet i schack och skapa ett samtalsklimat där båda parter får möjlighet att bli hörda, istället för att fastna i kamp, skuld eller maktspel.
Det här avsnittet är en inbjudan till dig som lyssnar att reflektera över ditt eget förhållningssätt till känslor. Vad har du lärt dig om att uttrycka det som känns? Vad trycker du undan och till vilket pris? Och hur skulle ditt liv, dina relationer och din inre trygghet kunna förändras om du vågade möta dig själv lite mer ärligt, lite mer kärleksfullt?
Dela gärna dina tankar och reflektioner med mig på Instagram:
www.instagram.com/ssvedbergh 🤍
