I det här avsnittet pratar jag om viktstigma, obesitas och alla de egenskaper vi så lätt tillskriver en människa bara genom att titta på hennes kropp. Om att leva i en större kropp och förväntas förändra den, men också om vad som händer när man genomgår obesitasbehandling och kroppen faktiskt blir mindre. För plötsligt kan berättelsen vända. Från att behöva gå ner i vikt och "ta ansvar" till att bli för smal, jaga ideal eller anklagas för att bidra till smalhetsnormen.


Så när får kroppen egentligen bara vara en kropp?

Jag reflekterar över skillnaden mellan att vara sin diagnos och att leva med obesitas, behovet av att ständigt förklara och försvara sin kropp och den märkliga motsägelsen i att först kritiseras för att vara för stor och sedan ifrågasättas när kroppen blir mindre. Ett avsnitt om obesitas, smalhet, normer, identitet och vår förmåga att tro att vi vet så mycket om en människa bara genom att se hennes kropp.


För obesitas är inte ett personlighetsdrag. Smalhet är inte heller ett personlighetsdrag. Och kroppen berättar aldrig hela historien om människan som lever i den.


Lyssna 2 gånger så du inte missar något :)

📲 Följ podden på Instagram: @gastricfantastic_podd

📩 Kontakt: gastricfantastic.podd@gmail.com

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Rss
Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör @gastricfantastic_podd. Innehållet i podden är skapat av @gastricfantastic_podd och inte av, eller tillsammans med, Poddtoppen.