Ytterst i havsbandet, där sjökorten börjar gissa, ligger ön Svalskär med sin fyr. Där bor Vide, fyrvaktarens son, som visslar så falskt att det låter som en kaffepanna som ångrar sig.
Alla barn på ön kan vissla rent som trastar.
Alla utom Vide.
En höstmorgon kommer en dimma som inte liknar någon annan. Den kommer inte rullande, den kommer lyssnande. Och den äter ljud: först måsarnas skrik, sedan vågskvalpet, sedan rösterna. Snart är bara två ljud kvar på hela ön.
För att förstå varför måste Vide ro genom tystnaden till Ekot i grottan, det äldsta som finns på Svalskär, som förlorade sin egen röst för hundra år sedan och talar med lånade.
En saga om att det som är annorlunda på en kan vara precis det som behövs.
För lyssnare i alla åldrar.
Följ för nya sagor! 🥰
🎧 Pappas Sagor: nya sagor för läggdags, en lugn stund eller långa bilresor!
Även detta avsnitt är inläst av min röstklon, nu även med musiken tillbaka. Vad tycks? :)
Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör
Jakob Radbäck. Innehållet i podden är skapat av Jakob Radbäck och inte av,
eller tillsammans med, Poddtoppen.
