Jag tog nattbussen upp till Oslo. Därifrån tog jag tåget vidare till Ringebu station. Det vackra norska landskapet utanför rutan. Jag bytte till en buss som körde till Straumbu. Vi var bara fyra passagerare. Två steg av efter halva sträckan. En ung kille åkte vidare till Straumbu som jag. Bussen snirklade sig upp längs den krokiga vägen upp för fjället. Kalfjället bredde ut sig. Plötsligt tvärbromsade bussen. Ett litet lamm hade kommit ut på vägen. Det sprang stressat rakt framför bussen.
Väl framme vid Straumbu plockade jag ut min ryggsäck. Det gjorde även den unge killen. Han frågade vilken tur jag skulle gå. Jag förklarade att jag skulle möta en kompis på fjällstationen Bjørnhollia. Vi skulle fortsätta vandra därifrån. Killen sa att han skulle gå femdagarsturen. Jag visste inte exakt vad det var. Vi sa hejdå och att vi kanske ses senare på turen.
Jag hittade skyltarna mot Bjørnhollia. Precis när jag skulle börja gå mötte jag en sportig man på stigen. Han började fråga om vart jag skulle gå och tipsade om bra tältplatser, väldigt entusiastisk. I Norge har de en stark kultur kring att gå på tur. Många hälsar och vill prata om vandring, fjället och vart man är på väg.
Jag hittade ett ställe där jag kunde ta vatten från älven. Jag pausade kort, åt en ölkorv och en proteinbar och drack lite vatten, innan jag började vandra på allvar. Stigen upp mot Bjørnhollia gick genom låg fjällbjörkskog. Det var fint väder men luften var sval. Perfekt vandringsväder. Jag gick hela sträckan till fjällstationen på två och en halv timme med en paus i mitten. Där satte jag mig att vänta på min vän Philip.
Hyttorna på fjället
Det vanligaste i Norge verkar vara att vandra mellan hyttor. Det är inte lika vanligt att tälta. Hytta är ungefär samma sak som stuga. Nu säger de också fjällstation. I de områden vi vandrade i fanns en blandning av privata hyttor och de som ägdes av den norska turistföreningen.
Konceptet är att du betalar för helpension, det vill säga både husrum och mat. Du kan sova i ett rum för en eller flera personer. Du kan också sova i en sovsal med flera personer. I priset ingår middag på kvällen, frukost på morgonen och att du kan packa med dig lunch till dagens vandring. Du kan också betala för bara middag eller frukost. Det gjorde Philip och jag några gånger.
Hyttekulturen är väldigt social. När du äter middag placeras du vid borden med andra personer du inte känner. På det sättet får du lära känna nya människor som är ute och vandrar. Det kan vara en extra hjälp om du vandrar själv. Det gör det lättare att få social kontakt och sällskap på kvällarna. Jag vet inte hur det fungerar i svenska fjällstugor nuförtiden. Men jag tror att det här är speciellt för Norge. Det blir ett väldigt trevligt inslag i fjällvandringen.
Själva vandringen
Vi vandrade 8-10 timmar om dagen. Sträckan varierade lite. Någon dag gick vi cirka 25 kilometer. Flera dagar tog vi en längre paus mitt på dagen på någon fjällstation. Min kompis hade varit ute och vandrat sex dagar när vi möttes. Vi gick fem dagar tillsammans. Han hade valt en ganska tuff tur. Det var mycket uppför och nerför och terrängen var utmanande. Långa passager var underlaget bara stenblock. Man fick vara mycket noga med var man satte fötterna. Det var lätt att vricka sig.
När man måste koncentrera sig på underlaget blir vandringen meditativ. Du tittar på var du ska sätta nästa fot eller stav. Jag vandrar oftast med en eller två vandringsstavar. Du hinner inte tänka på så mycket annat. Du tvingas att fokusera på det du gör i nuet. Det hjälper också att hela kroppen är aktiverad. När du långsamt går upp för en brant backe i en timme känner du hur armar och ben blir tröttare och tröttare och ryggen värker. Medvetenheten fastnar inte i tankarna och huvudet.
Att gå brant nerför kan förresten vara lika utmanande som att gå uppför. Du måste bromsa varje steg. Det tröttar ut knäna. Det kan också vara hisnande att se branten nedåt hela tiden. När du går uppför ser du bara vägen om du inte vänder dig om.
Att tälta
Det här var första gången jag tältade i enmanstält. Det finns lagom plats för en person plus några saker inne i tältet och ryggsäcken i yttertältet (absiden). Det är en härlig känsla att få plats med allt du behöver i en ryggsäck och ett tält du kan slå upp. Tältet kallas Lanshan och är ett relativt billigt lättviktstält. Det är lite komplicerat att sätta upp. Philip är mer erfaren och kunde hjälpa mig dock. Det var väldigt mysigt att ligga på kvällen i sovsäcken och lyssna på alla ljud från fjället. Ibland tog det en stund att somna för att sinnet skulle vänja sig vid den nya miljön.
Det är också mysigt att laga mat i tältet. Det gäller att vara försiktig så att inget välter eller fattar eld. Vi hade med oss frystorkad mat som bara behöver varmt vatten för att bli färdig. Efter en lång dags vandring smakar den enkla födan underbart.
Monotonins nåd
Att skala ner livet till det allra enklaste ger själen en viss lindring och avkoppling. Att bara tänka på nästa steg i flera timmar ger tankarna en chans att stillna. Att låta dagarna växla mellan vandra, äta och vila gör att stressen lägger sig. Effekten förstärks av det storslagna landskapet. Det är också ganska enformigt i grunden. Vitt, grått, grönt och blått. Berg, vatten, snö och låg växtlighet. Mer än någonsin behöver vår hjärna paus från alla intryck i vardagen. Norrmännen har hittat något här i sin turkultur.
Jag vandrade i fjällen en hel del när jag var tonåring, med min familj. Nu har jag vandrat några gånger med vänner. Jag är verkligen ingen expert men om någon vill ha tips eller inspiration försöker jag gärna hjälpa till. Det finns förstås en massa information på nätet och sociala medier för den som är intresserad. Det finns många fina vandringsleder på många platser i Sverige. Man måste inte åka till fjällen i Norge eller norra Sverige.
Med det får jag önska dig en vilsamt enformig söndag!
/Kalle
This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com
