Utan föryngring inget liv.
I dag ställs krav på mer av biobaserade råvaror och en större biobaserad kretsloppsekonomi. Framtiden hänger mycket på bra föryngringar med robusta skogar som klarar ett förändrat klimat.
Som skogsägare är man enligt skogsvårdslagen tvingad att säkerställa en god föryngring efter avverkning av äldre skog. Detta lagkrav har gällt sedan 1903 och gäller all produktionsskog i Sverige. Detta för att säkerställa att det finns skog till alla efterkommande generationer som lever av och i skogen. Dessutom upplever skogsägare och alla de som förvaltar skog att det är intressant och roligt att se hur plantorna växer och utvecklas oavsett om dessa planterats, är sådda eller är självföryngrade.
För att lyfta den mest centrala och viktigaste frågan inom skogsbruket vilken är föryngring eller återbeskogning samtalar vi med forskaren Kristina Wallertz. Hon är verksam på Asa försökspark som tillhör Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU. Kristina har doktorerat inom ämnet skoglig föryngring. Mer specifikt om hur tillgång på extra föda (grenar i träd, rötter i marken etc.) påverkar snytbaggens ätande på gran- och tallplantor. Hon studerade också hur gödsling, etablering och markberedning påverkar tillväxt och tolerans mot snytbaggeskador hos granplantor. Dessutom arbetar Kristina med frågor kring etablering av Douglas och distansutbildning för skogsägare på Linnéuniversitetet.
Vi försöker svara på och reda ut frågor som berör:
Varför föryngring/plantering?
Håller gamla rekommendationer i förändrat klimat?
Vad krävs för en lyckad självföryngring eller plantering?
Hur får man en mängd olika trädslag för ökad riskspridning?
Markberedning: Varför markberedning och olika metoder.
Plantskydd mot skadeinsekter. Avgång om inget skydd.
Hur sprids ny kunskap om plantering?
Anpassning till olika regioner och lokala förhållanden allt viktigare.
Framtiden hänger mycket på föryngringar med robusta skogar som klarar ett förändrat klimat. Naturen vet inte alltid vilket trädslag som passar bäst.
