Intelligensmätning började för drygt hundra år sedan, för att hitta barnen som behövde mer hjälp i skolan. Erik W. Larsson förklarar hur Charles Spearman gav den underliggande egenskapen namnet g, den generella intelligensfaktorn som dagens IQ-test försöker fånga. I vården ingår testet traditionellt i en neuropsykiatrisk utredning. Men ”det finns ingenting som heter ADHD-utredning”, säger Larsson – det är något den privata sektorn har uppfunnit.
De tre huvudsakliga diagnoserna är ADHD, autism och intellektuell funktionsnedsättning, och IQ är ett grovt mått: två personer med samma IQ kan ha helt olika profil. I dag inkluderar utredningar av vuxna inte alltid IQ-test, och hela den industrin fanns inte förut – inte innan amfetamin kunde skrivas ut, påpekar Ivar Arpi. När Larsson började skriva trodde han att evidensen visade att vi blir dummare. Nu lutar han åt att både Flynn-effekten och tillbakagången är överskattade på grund av mätfel. Blir vi dummare? Och håller IQ-begreppet på att luckras upp?
Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör
Ivar Arpi. Innehållet i podden är skapat av Ivar Arpi och inte av,
eller tillsammans med, Poddtoppen.