与郑介夫

晏几道〔宋代〕

小白长红又满枝，筑毬场外独支颐。

春风自是人间客，主张繁华得几时。


白瓣红蕊挤挤挨挨，又缀满枝头。筑毬场边风轻，我手支着下巴，静静立着。


春风原是人间的过客，携着暖，催开这满枝热闹。可它握得住这繁花几日？风过处，花瓣已悄悄打着旋儿，像在说：世间繁华，本就如客来客往，留不住的。




Rss Apple Podcaster
Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör 李天湖. Innehållet i podden är skapat av 李天湖 och inte av, eller tillsammans med, Poddtoppen.