Avsnitt 2: Jonas Nilsson, head of public affairs på SJ, berättar om ministern som är tågnörd, när man ringer landshövdingen samt vad som krävs för att bli en bra public affairs-konsult.

Jonas Nilsson, head of public affairs på SJ, berättar om ministern som är tågnörd, när man ringer landshövdingen samt vad som krävs för att bli en bra public affairs-konsult. Och hur bra är Jonas egentligen på frågorna i tv-programmet På Spåret?

Utskrift (det talade ordet gäller):

Jonas Nilsson: SJ gick ju i konkurs var och vartannat år innan SJ bolagiserades. Själva bolagiseringen har ju gjort SJ till ett modernt företag.

 

André Assarsson: Välkomna tillbaka till Public Affairs-Podden. Wow, vilken respons från första avsnittet. En riktig kickstart. Kul att så många lyssnar och diskuterar podden runt om på sociala medier. Gör gärna det i fortsättningen också. Public Affairs-Podden är en podd om politisk påverkan, samhällskommunikation och relationer mellan företag organisationer och det offentliga, med mig, André Assarsson på Miltton Labs. I det här avsnittet ska ta reda på hur ett stort statligt bolag arbetar med Public Affairs och vi träffar ingen mindre än Jonas Nilsson Head of Public Affairs på SJ. Nu kör vi igång med avsnitt nummer två - häng med.

 

André Assarsson: Jonas Nilsson har en bakgrund som politisk sakkunnig hos den dåvarande socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson. Innan dess var han senior konsult på kommunikationsbyrån Kreab. I april firar han tio år som head of public affairs på SJ. Varmt välkommen hit Jonas Nilsson.

 

Jonas Nilsson: Tack så mycket. Det här var jag inte beredd på.

 

André Assarsson: Vilken var din relation till SJ innan du börjar på SJ och jobba här.

 

Jonas Nilsson: Den var, om jag ska vara helt ärlig - och det ska man väl vara - extremt fördomsfull om SJ, det får jag nog säga. Statligt grått monopol helt enkelt.

 

André Assarsson: Ja och blev fördomarna bekräftade eller avvisade?

 

Jonas Nilsson: Nej men de blev faktiskt avvisade. Jag kommer ihåg jag talade med en kär bekant, när jag berättade att jag skulle börja på SJ och han sa såhär "SJ har världens bästa prismodell". Ja, som du förstår så vad det någon jag pratade med nära finansministern på finansdepartementet. En matematiker.

 

André Assarsson: Ett systemperspektiv så att säga. Haha. Hur fick du jobbet som Public Affairs-chef på SJ?

 

Jonas Nilsson: Nej men det var en researchfirma som ringde helt enkelt.

 

André Assarsson: Ja, och du tackade ja direkt så klart?

 

Jonas Nilsson: Nej, jag hade ju mina fördomar så jag gick ju dit och var tvungen att ta reda på mer. Nej men SJ växer på en, när man begriper vad SJ har gjort sedan man bolagiserades helt enkelt.

 

André Assarsson: Ja, juste. Vad tror du att de här fördomarna beror på kring SJ? Jobbar man för lite med sin kommunikation?

 

Jonas Nilsson: Ja, dels det naturligtvis så är det ju. Men sen så är det ju ett företag som startade på... Eller ja företag, det var ju inte ett företag då men det var ju en myndighet och statligt verk och allting från 1800-talet och man satte tekniken först och människan ofta sist. Det här är ju jättesvårt att göra precis tvärtom.

 

André Assarsson: Hur ser en typisk arbetsdag ut för någon som jobbar med public affairs på SJ?

 

Jonas Nilsson: En typisk arbetsdag på SJ... men det tror jag är för väldigt många som jobbar med public affairs överhuvudtaget att: man bestämt sig för vad man ska göra på jobbet på dagen och sedan blir ingenting av det gjort utan det landa med att om någon har sagt någonting i media så blir man tillfrågad "hur kan man svara på det här" och ja, det slutar med att man får sitta och ringa till en eller två eller tre lokala, regionala eller nationella politiker.

 

André Assarsson: Ja juste. Jobbar du nära press- och media-funktionen här på SJ?

 

Jonas Nilsson: Ja det blir ju gärna så. För att många saker som man kan... Många saker som sägs blir ju lätt missförstådda eller missförstås då medvetet. Man får hantera. Ja, efter ett efter ett tag när man har jobbat med det här så blir man ju bättre och bättre på att formulera saker och ting så att det inte ska kunna missförstås.

 

André Assarsson: Ja, min fråga är egentligen; Hur mycket behöver SJ egentligen jobba här i Sverige? Liksom, det mesta funkar av sig själv. Det är stora tågsatsningar och allting rullar på som det ska. Behöver verkligen SJ public affairs-arbete?

 

Jonas Nilsson: Ja, det tror jag. Det tror jag, just det för att det är mycket saker och ting som missförstås. Jag skulle säga att järnvägen är kanske ett dåligt exempel på en sektor som är riktigt riktigt dynamisk och tillväxande. Men själva definitionen av ett järnvägssystem är ju att det är slutet så att järnvägssystemet är lite av ett nollsummespel. Ska man får det där att bli att alla ska kunna vinna på det så krävs det väldigt mycket samarbete.

 

André Assarsson: Vad gör då SJ rent konkret? Alla vet att ni tåg. Men vad är arbetet runtomkring med kommunikationerna och public affairs? Är det relationsbyggande?

 

Jonas Nilsson: Nej men det handlar ju om det. Det handlar väldigt mycket om relationsbyggande för att ofta kan någon se att vårt tåg står i vägen, och vi själva är inte mycket bättre vi kan ju tycka att någon annans tåg står i vägen. Också handlar det egentligen bara om att man ringer varandra och pratar med varandra så, "ja men då så flyttar vi tre minuter åt det andra hållet och ni andra tre minuter åt andra hållet" innan det blir en konflikt av det.

 

André Assarsson: Ja juste. Vet de andra här på SJ om vad du gör som public affairs-ansvarig eller hur ses public affairs-tjänsten på SJ.

 

Jonas Nilsson: Ja det tror jag att vi har. De viktiga som är ute i geografin så att säga, det är ju våra affärschefer och eftersom vi driver både kommersiell trafik på egen bok och räkning som det heter och att vi gärna kör upphandlad trafik gör ju att det blir viktigare och viktigare att förstå båda dimensionerna av vad vi håller på med.

 

André Assarsson: Hur länge har det funnits en tjänst som ansvarig på SJ?

 

Jonas Nilsson: Det var nog jag som var först på den tjänsten.

 

André Assarsson: Ja, så du har också varit med och grundat den på det sättet. Min nästa fråga är: har ni några fans? Alltså stora och superlojala SJ människor runt om i kommun- eller politik-Sverige som är era bästa vänner i debatter och liknande?

 

Jonas Nilsson: De dyker ju upp, framför allt i sociala medier. Om man inte är snabba... Vi är ju ganska snabba på att svara på saker och ting som dyker upp i Twitter och i andra typer av flöden. Men om man inte svarar så dyker ofta upp någon som gör det som har som har ännu mer kunskaper än vad vi klarar av att ha själva. Det är rätt festligt. Men sedan så är det naturligtvis så att de som kan järnvägsfrågor går runt och ser vad vi bidrar med, de dyker ju upp i sammanhang där de talar om att "vi kanske inte finns med i upphandlingssystemet men vi gör en otrolig mycket arbete... vi gör väldigt mycket transporter för regioner och för orter ändå så att det finns en hel del kunskap. Det finns mycket kunskap där ute.

 

André Assarsson: Vilka skulle du säga är de viktigaste stakeholders för er att ta kontakt med när du jobbar varje dag egentligen med ditt public affairs-arbete?

 

Jonas Nilsson: Nej men jag tycker att det är viktigt att exempelvis ha en god relation med personer som kan vara snabba ut i debatten om det är något. Jag tycker exempelvis att handelskammrarnas personal och inte minst vd:ar är bra i många sammanhang. Och de är ju tvingade också till att ha ett mer Helikopter-perspektiv. Även om de naturligtvis jobbar regionalt så blir det ändå tillväxtfrågor och sådana typer av frågor som gör att man förstår att SJ är en viktig spelare.

 

André Assarsson: Utan att hänga ut någon; Men finns det några besvärliga där ute i debatten som du tycker att det är extra viktigt att hålla koll på?

 

Jonas Nilsson: Som är besvärliga?

 

André Assarsson: Eller som en utmaning kanske för public affairs-arbetet? Är det någon typ av särskild organisation eller företag eller är det kunder som sitter fast nånstans som är lite arga för stunden som är ett problem eller?

 

Jonas Nilsson: Nej men det finns ju. Det finns ju naturligtvis... Naturligtvis. ja, vad ska jag säga. Som om det snöar, så det första man gör det är ju att börja vrålar efter trafikborgarrådet eller trafiklandstingsrådet och det finns flera sådana typer av grupperingar naturligtvis inom järnvägen. Så fort en perrong inte är skottad så skäller de på oss...

 

André Assarsson: Juste, och det brukar bli så att ni får ta mycket kritik också när det är andra som ansvariga är ganska vanligt? Ni blir symbolen för problemet på något sätt eller?

 

Jonas Nilsson: Ja men det har vi diskonterat. Så om någon skäller på att perrongen inte är skottad så... Ja, haha, är det som det är.

 

André Assarsson: Exakt nej men det är förståeligt.

 

Jonas Nilsson: Man kan inte vinna alla.

 

André Assarsson: Nej precis. Är det något oväntat du vill berätta som hänt exempelvis i möten med beslutsfattare?

 

Jonas Nilsson: Ja vår senaste ägarminister, som vi kallar honom... Det visar sig att en hel del människor runt om här i världen är tågnördar. Det tycker jag är rätt fascinerande att helt plötsligt så helt vanliga personer, eller i det här fallet en minister, som frågar sig hur många tåg krävs det för att köra det här omloppet och då blir man ju såhär, man tittar på sina kollegor och ingen vet.

 

André Assarsson: Nej, haha, men det är ju fint ju när folk har expertkompetens på det sättet. Finns det någon i public affairs-branschen som imponerar på dig i sitt vardagliga arbete? Som du känner att "det här tycker jag är en förebild inom lobbying, public affairs, samhällskommunikation, påverkan?

 

Jonas Nilsson: Nej men man har ju varit kollega med många genom åren. Men någon som inte har jobbat med, men som jag ändå haft anledning att snegla lite på det är ju Bo Krogvig. Tycker jag är...

 

André Assarsson: En legendarisk socialdemokratisk kampanjmakare.

 

Jonas Nilsson: Ja nej men han var... han var ju på 80-talet och gjorde ju naturligtvis de här filmerna med Roy Andersson. Det var han som var beställare av dem då. Säga vad man vill, men de bet nog i valmanskåren. Och sen så vet jag att han också var nere och gjorde Nelson Mandelas valkampanjer i Sydafrika. Så han har gått väldigt långa mil i sina kängor.

 

André Assarsson: Wow, imponerande. I förra avsnittet som vi hade med Ikea så berättade Sara Paulsson om en gosedjurs-varg på Ikea i Hong Kong och den togs emot som en symbol för ett politiskt parti. Det här krävde då enorm krishantering. Har du i ditt jobb varit med om att få behöva krishantera saker, kopplat till public affairs-arbetet?

 

Jonas Nilsson: Inget som jag kan berätta om.

 

André Assarsson: Nej, haha.

 

Jonas Nilsson: Jag har inget gosedjur här i bakfickan.

 

André Assarsson: Men det kan ha skett kriser så att säga som har behövt hanteras?

 

Jonas Nilsson: Ja, så kan ha hänt ja.

 

André Assarsson: Det kan vara så. Hur många är det som jobbar på SJ med public affairs?

 

Jonas Nilsson: Jag skulle säga formellt sett bara jag. Men det är ju vår VD och affärscheferna som jobbar väldigt, som jobbar nära kan man säga och sen så har vi ett par tre personer som har tid på kommunikationsavdelning och som har mycket spännande tidigare yrkeserfarenhet som jag får stor hjälp av.

 

André Assarsson: Och lobbar ni någonting i Bryssel mot EU-frågorna i public affairs-sammanhang?

 

Jonas Nilsson: Man kan väl säga. Man kan väl säga som så att när DB och SNCF, det är ju tyskar och fransmän, när franska tågbolaget har bestämt sig för någonting, då brukar oftast bli så. Eller det blir så. Så att jag har inte fokuserat jättemycket på Bryssel däremot så går vi via vår branschorganisation tågoperatörerna och sedan i vår VD, har blivit ordförande i CR som är då den europeiska sammanslutningen som oftast kommissionen vänder sig till och vice versa.

 

André Assarsson: Använder SJ konsulter? Vad är konsulter och dåliga på? Vad är konsulter bra på?

 

Jonas Nilsson: Det här skulle jag ju säga att det här är ett helt eget poddprogram kring konsulter. Jag vet ju att ni är duktiga på PA (public affairs) i sociala media. Jag har till och med prövat er och det har ju gått väldigt bra. Men i grunden tycker tror att det handlar väl mycket om... Det handlar om personerna. Jag brukar säga att träffar man på en konsult som inte har varit i en politisk miljö, som varit vald företrädare eller jobbat som stöd åt någon vald företrädare så har man ju väldigt svårt att begripa alla lager i vad det handlar om. Har man inte gjort det så blir det så blir det oftast väldigt fel. Och fel tonalitet och konstiga förslag på vad man borde göra. Men när man väl när man väl har en konsult som har gjort några år värnplikt i det demokratiska systemet så blir du oftast väldigt väldigt bra istället.

 

André Assarsson: Så man kan säga att personen är egentligen viktigare än någonting annat?

 

Jonas Nilsson: Absolut.

 

André Assarsson: Hur är det med Almedalsveckan? Vad gör ni i Almedalsveckan? Hur ser du på Almedalsveckan? Vad gör ni på plats i Visby?

 

Jonas Nilsson: Nej men det passar oss väldigt väldigt bra. Det beror ju naturligtvis alltid på vad man, vad man gör. Men vi har ju beroende på vad det är för geografi så tycker man olika saker om SJ. I Värmland... Nej förlåt, i Jämtland är det ju väldigt viktigt med nattåg och i Skåne kan vara väldigt viktigt med att vi kör över alla våra X2or till Köpenhamn, det är ett fokusområde för dem. Så att det blir väl så att man kan skräddarsy olika typer av möten i Almedalen och beta av de mötena. Nu låter det ju lite trist att beta av dem mötena, det är inte så jag menar. Men skulle man göra samma resor ut i landet och ta de här mötena då skulle det gå på väldigt mycket mer pengar, och tid!

 

André Assarsson: Har ni något mingel också som ni arrangerar?

 

Jonas Nilsson: Ja vi brukar ha ett mingel, absolut.

 

André Assarsson: Ja precis, och lite seminarier?

 

Jonas Nilsson: Vi har haft några seminarier så, men de tycker jag inte ge lika mycket som de här mindre övningarna som vi gör.

 

André Assarsson: Och vad tror du om Almedalens framtid? Kommer det bli ännu större i framtiden tack vare att det är så effektivt och bra? Eller tror du att det riskerar att minska i omfattning?

 

Jonas Nilsson: Jag tror ju alltid att det som det finns effektivitet i kommer ju alltid överleva. Så fort den effektiviteten försvinner, då ja, då försvinner verksamheten också.

 

André Assarsson: Ja, ett väldigt praktiskt perspektiv på Almedalen. Jag tror det ligger mycket i det. Hur gör du för att förklara värdet av det du gör för vd:ar exempelvis eller den chef som du svarar mot? Alltså såhär public affairs-arbetets värde för bolaget? Har du någon metod eller ett exempel?

 

Jonas Nilsson: Nej, men oftast, oftast blir det, oftast blir... Vi har ju så många händelser i och med att vi finns i hela i hela landet. Regioner och kommuner. Vi har ägare och så bland ägarna finns det ju också opposition. Så att det blir väldigt mångfacetterat och dyker upp väldigt mycket händelser där man hjälper till rent praktiskt så det blir oftast. Man behöver ofta inte förklara varför varför det kan finnas en anledning att gå förbi mig och fråga så här "är det här en bra idé att vi vill träffa den här personen och säger det här". Exempelvis.

 

André Assarsson: Men du brukar inte göra någon, typ en rapport på en sida. Det här har jag gjort det här året att hjälpa till. Det finns inga sådana knep?

 

Jonas Nilsson: Ja, nej men jag skriver ihop vad gör du varje månad och sedan blir det en rätt lång lista.

 

André Assarsson: Ja, men det kan tänka mig. Det är oftast väldigt underskattat, public affairs-arbetet. Man tar det för givet på något sätt att det finns rådgivning och det finns relationsbyggande. Men kanske är bra också att få det på pränt, på papper ibland, för att tydliggöra.

 

Jonas Nilsson: Det är klart att det kan vara bra. Det är bra att lägga på minnet, saker och ting som har gått riktigt riktigt dåligt. Har man exempelvis haft en konflikt med en intresseorganisation som har spårat ur och vi har mätt i hur stor var skadan för det här varumärkesmässigt. Att man sparar sådana exempel och så när man väl, när man väl har ringt då ett samtal till en intresseorganisation som helt och hållet har dödat en uppblossande fråga, så kan man ju säga att den här frågan kunde ha gått på samma sätt som "ni minns den där frågan". För då oftast blir det ju det här. Pressavdelningar har ju också på samma sätt - om man lyckas undvika en stor artikel som är negativ så får man inte lika mycket kredd för som vad man får...

 

André Assarsson: Nej människans hjärna funkar på något sätt att man ser det som har inträffat och det som inte inträffade det ser man. Och där är man inte lika konkret heller. Nej men det är jättesmart tips - tydliggöra och spara dåliga saker och kanske också lyfta fram bra saker, såklart, när det väl görs också. Väldigt bra! Är det någonting du vill berätta som är såhär riktigt smart inom public affairs som du har gjort? Nu får du skryta lite och liksom ta plats hur mycket du vill.

 

Jonas Nilsson: Nej men det är väl klart. Jag tycker nog att något riktigt smart tycker jag är att ha goda relationer med... Det jag började med en gång i tiden på SJ, det var ju liksom, jag åkte runt och träffade alla landshövdingar och passade på att träffa väldigt många kommunalråd och gick upp på alla tidningsredaktioner och träffade dem och på de flesta ställen fick man ju också media så att säga. Men sedan så visar det sig att när det väl händer saker som inte är så bra eller någon smärre katastrof, så blir det så att landshövdingarna ringer upp och liksom "Vad är det här? och vad händer? Vad händer nu?" Och så har man lyckas få bort det redan. Många av de här relationerna betalar sig inte för ens, det kan just ta tre år innan de betalar sig.

 

André Assarsson: Det är smart! Att investera långsiktigt i relationer underlättar.

 

Jonas Nilsson: Ja, och de kan ju hjälpa till. Jag menar det kan ju vara så att... ja, det här var ju väldigt länge sedan så jag kanske vågar prata om det men.. Vi skulle ha ett banarbete som man la på en tidpunkt som plockade bort alla fjärrtåg som gick på Umeå. Och då kan man ju exempelvis prata med landshövdingen i Umeå, i Sundsvall och Gävle. För de tågen går ju förbi Gävle också så helt plötsligt har man tre landshövdingar som ändå kan framföra mina argument till rätt personer, där de nu behöver framföras.

 

André Assarsson: Briljant.

 

Jonas Nilsson: Annars kan det framstå som om SJ...

 

André Assarsson: Talar i egen sak, ja

 

Jonas Nilsson: ...ringer och skäller. Ja precis, talar i egen sak. Då har man tre landshövdingar.

 

André Assarsson: Ja och det kunde man göra tack vare att det finns en relation. Det finns en naturlig kontaktyta och så.

 

Jonas Nilsson: Exakt.

 

André Assarsson: Ja, men det är ett jättebra tips. Är det sparsamt med pengar till public affairs? Har SJ någon egen modell som arbetar med PA eller liksom standard, kör ni liksom representation för att liksom bygga kontakter eller hur jobbar ni liksom?

 

Jonas Nilsson: Nej jag är nog... Som person så är jag rätt snål så är det bara.

 

André Assarsson: Effektiv! Haha.

 

Jonas Nilsson: Ja, haha, så kan man se det, haha. Tack för det. Men, så att jag har oftast haft chefer som tycker att nej men nu gör vi det här lite större.

 

André Assarsson: Jaja, precis. Men ni har alltså lite resurser och kapacitet att göra saker inom public affairs? Du är inte själv med en telefon utan det finns lite andra saker också?

 

Jonas Nilsson: Nej om jag skulle hitta något som verkligen behöver göras så är inte det ett stort problem tror jag.

 

André Assarsson: Finns det några partier ni inte träffar och varför?

 

Jonas Nilsson: Nej. Vi bjuder ju in alla partier naturligtvis, om vi bjuder riksdagsparti så bjuder vi alla riksdagspartier vi har. Om det var det du frågade?

 

André Assarsson: Ni brukar också ha en dialog med partierna löpande antar jag och håller dem informerade?

 

Jonas Nilsson: Ja, om jag bestämmer mig för att här har vi. Här har vi information, en bra kunskapsplåt angående höghastighetståg och nu vill jag träffa alla gruppledare, så träffar jag alla gruppledare, oavsett parti.

 

André Assarsson: Ja, och det vanligaste är riksdagen och kommunpolitiker antar jag?

 

Jonas Nilsson: Absolut.

 

André Assarsson: Då har jag nästa fråga som är ganska intressant. Jag undrar så här: är det ett problem för er att ni har kontakten med konsumenten och får stå för alla typer av problem så kanske det just är fel, vi var inne på det tidigare, men folk brukar ha gott om tid att twittra och Facebooka om exempelvis de står fast på Katrineholm exempelvis. Också är det mycket facebook och twittrande. Är det ett problem i även såhär public affairs- och samhälls-arbetet?

 

Jonas Nilsson: Nej, att? Du menar att public affairs har kontakt med slutkonsumenten...

 

André Assarsson: Ja precis, att det blir en kontakt från public affairs.

 

Jonas Nilsson: Nej, nej, nej det tycker jag inte utan ju mer vi kommunicerar desto bättre brukar det bli. Eller så blir ju alltid.

 

André Assarsson: Juste, ni kan inte hamna i sådana situationer så ofta så att säga så att det påverkar?

 

Jonas Nilsson: Nej, sen finns ju naturligtvis alltid personer som söker slagsmål men de... Ja, det är självmarkerande.

 

André Assarsson: Vilka är de största utmaningarna public affairs-mässigt SJ nu och framåt?

 

Jonas Nilsson: Det skulle jag vilja säga att fortfarande är det såhär. Vi har ju exempelvis regioner som där det växer väldigt bra i Sverige och många, flera regioner är väldigt rika. Så att de vill ju gärna köra mer och mer tåg själva. Och vi försöker ju påtala det här att vi kör tåg som inte har någon subvention alls. Utan vi tar vara på resenärernas egen betalningsvilja och det är bra då om man kan ta till vara på den betalningsviljan och där man inte kan köra tåg på kommersiellt sett; att liksom där använder man subventioner och kör tåg då. Och då är den stora utmaningen här är att komma, att få ett samtalsklimat där man optimerar sina olika tågsystem så att en region eller på en kommun att man utnyttjar; jag menar det är till nytta att vi kör fjärrtåg för dem som bor i kommunen eller regionen än att vi inte finns alls. Det är då det gäller att komma till ett sådant samtalsklimat att man förstår att man inte konkurrerar ut varandra utan att man försöker samarbeta i stället i sina trafiksystem.

 

André Assarsson: Hur tror du att det påverkar att SJ blev ett bolag jämfört med tidigare?

 

Jonas Nilsson: Jag skulle säga att SJ gick ju i konkurs var och vartannat år innan SJ bolagiserades. Och själva bolagiseringen har ju gjort SJ till ett modernt företag med mer rörliga priser, mer moderna affärsmodeller och hela den biten.

 

André Assarsson: Finns det någon nackdel med att vara ett bolag.

 

Jonas Nilsson: Nej, det tycker inte jag. Snarare tvärtom. Det är sunt att när SJ gör fel så kostar det oss pengar. och det finns ju andra, det finns ju andra storheter här i världen som, när de gör fel så får de mer pengar i stället.

 

André Assarsson: Ja så är det ju. och vilka skulle ni säga är era största konkurrenter? Är det bilen eller flyget? Eller är det andra typer av resande?

 

Jonas Nilsson: Nej men, bilen är ju naturligtvis den största konkurrenten om man nu ska se det som en konkurrent. Men det är väl klart att vi skulle inte kunna hantera alla bilister om de ställde bilen i morgon. Då skulle vi inte kunna hantera det. Vi skulle ha lättare att hantera om flyget flög lite mindre. Så flyget ligger närmast till hands, där är vi ju ett alternativ på ett annat sätt oftast de som kör bil kör ju för att man måste köra från dörr till dörr på ett eller annat sätt.

 

André Assarsson: Just det. Och hur har klimatdebatten påverkat public affairs-arbetet för SJ tycker du?

 

Jonas Nilsson: Nej men det är ju påtagligt att någonting har hänt på det senaste året. Väldigt påtagligt och det gör ju att man är mer positivt inställd till tåg rent generellt.

 

André Assarsson: Och vad. Vad är de vanligaste argumenten när du träffar beslutsfattare inom public affairs-sammanhang som är att de är lite skeptiska mot SJ. Att de här bitarna de knorrar på sig eller synpunkter brukar det framkomma några sådana argument?

 

Jonas Nilsson: Nej men alltså, de politiker som jag träffar, det är oftast kommunalråd, regionråd och de har ju varit med så länge de har egna typer av logistiska och olika typer av problem som man hela tiden måste hantera. Så det är inte ett stort problem på den nivån. Utan oftast kan det vara någon politiker som om någon typ av "fritidspolitiker" som inte har satt sig in i frågorna som helt plötsligt får ett utbrott som vilken medborgare som helst. Och så är det en fritidspolitiker som gör att man får utrymme också, och då blir det lite knasigt.

 

André Assarsson: Hur tycker du mediebilden för SJ, den kan vara ganska negativ ibland stundtals, förtjänt eller oförtjänt. Men hur ser du på medie-landskapets utveckling att väldigt mycket makt finns i media kommer det en push notis i Aftonbladet om en SJ-kritik så att säga. Så kommer det att sätta agendan för samtalet och påverka många av dina beslutsfattare och politiker. Hur ser du på den utvecklingen att medierapporteringen har så mycket makt över kommunikationen?

 

Jonas Nilsson: Jag tycker nog att de blir bättre och bättre men det är ju självklart så att... Precis, att det står SJ i en rubrik gör ju att folk klickar. Det är en slutsats man kan dra. Om det är någon av våra branschkollegor som skulle avvisa någon på ett bryskt sätt från ett tåg så blir det ändå att det är SJ som har avvisat en person på ett bryskt sätt för att vår branschkollega kanske inte är lika känd och då blir det inget klick och då skriver man SJ istället.

 

André Assarsson: Ja precis. Tacksamt ur medie-dramaturgin och förenklar men det är klart att det är inte alltid ni har med det att göra. Ni blir liksom solen i mitten på det sättet. Min nästa fråga är såhär: om ni gör egna opinionsmätningar? Gör ni det?

 

Jonas Nilsson: Absolut. Man kan väl säga att i opinionsmätningar i den meningen att vi intervjuar väl en 24-25 000 intervjuer med våra kunder. Där kan man ju slänga in en fråga till dem. Men sedan gör vi också... kan hända att vi gör som: "Hur upplever man tågförseningar" och ställer det mot faktiska tågförseningar. Det är en rätt intressant. Tåget är ju mer punktligt än flyget. Men man upplever ju då, på grund av medierapporteringen, så upplever man tåget som väldigt mindre punktligt än flyget. Men man är faktaresistent i den delen. Det blir ju såhär. Det lättare för media att åka ut till centralstationen om det är tågförseningar. Det är inte lika lätt att samla arga resenärer om man åker ut till Arlanda.

 

André Assarsson: Ja eller Mallorca.

 

Jonas Nilsson: Ja, eller så. Så att man har helt olika förutsättningar. Sen är det ju naturligtvis viktigt att man ska ställa högre krav på tåget än vad man gör på flyget eftersom man reser med tåg väldigt mycket oftare än vad man åker till Kanarieöarna kanske.

 

André Assarsson: Har ni någon form av samarbete med andra public affairs-avdelningar eller chefer på andra företag?

 

Jonas Nilsson: Ja jag är med i två nätverk. Ett som är ett kommersiellt nätverk som gör sådana typer av möten med public affairs-personer. Sedan har vi ett nätverk med bara statliga då. För det är en speciell miljö att jobba på ett statligt bolag eftersom vad man än säger så går det alltid att vinkla det och skicka upp pucken till regeringen typ och kräva någons avgång. Så man har några speciella frågeställningar som man exempelvis inte har om man exempelvis jobbar på, vad vet jag, Ica.

 

André Assarsson: Så man kan säga också att förståelsen för politik - den politiska maskinen, demokratin och allting - kanske har ännu högre krav på er som jobbar med statliga bolag som Public affairs-ansvariga.

 

Jonas Nilsson: Ja, bland annat så sitter jag i ett nätverk där Bo Krogvig är med. Han har alltid lika underfundiga saker att leverera.

 

André Assarsson: Ja men absolut. Om folk som lobbar på er, alltså är det många som lobbar för att få ett tågstopp i sin kommun eller motsvarande? Och vad är det bästa argument för att det ska stanna på ett visst ställe där redan finns en räls där tågen passerar. Har något tips till kommun-Sverige?

 

Jonas Nilsson: Men det är ju att inte bli liksom läpparnas bekännelse. Vi har ju järnkoll på vilka perronger som resenärerna står. Det går ju inte att säga att det finns resenärer om det inte finns resenärer.

 

André Assarsson: Så det bästa argumentet egentligen?

 

Jonas Nilsson: Ja om man på ett eller annat sätt kan tillsammans med oss säga att "nu ska vi satsa här, nu ska vi se till att det ska pendla 50 eller 100 personer från den här perrongen om dagen från och med om två år". Då är väl det det bästa knepet.

 

André Assarsson: Ja, Show me the numbers.

 

Jonas Nilsson: Ja mer såhär, om vi har haft en utveckling så har vi en station där det inte kliver på någon varje dag och så försöker man hävda det - då blir det konstigt. Och det här är ju något som den digitala utvecklingen hjälper oss med väldigt mycket.

 

André Assarsson: Just, digitaliseringen generellt har påverkat. Du har jobbat tio år på SJ: har du märkt hur digitaliseringen påverkat ditt arbete?

 

Jonas Nilsson: Ja alltså kunderna tvingar ju fram en hel del förändringar. Men det är klart om du har en biljettautomat som står på en perrong och som används en gång var tredje månad och ska man byta en sådan biljettautomat så kostar det 200 000. Då är inte det motiverat. Då hjälper det inte hur mycket man än gråter över det biljettautomaten om det inte är någon som använder den. Hela den biten... Det blir väldigt starkt när vi kan visa att hela kundflödet har gått över till digitala medier.

 

André Assarsson: Så om man jämför det med när du började för tio år sedan. Märker du att kunderna har mycket mera makt idag i kommunikationen? "kommer detta tas till media?" kan det lättare skapa tryck och påverka äntligen tack vare att de har sina smartphones och kan rapportera i kommunikationen?

 

Jonas Nilsson: Där tycker jag att vi har lämnat en puckel. För något år sedan så var det väl lättare att tända en gnista som gjorde att någonting blev knepigt i media. Nu är det så väldigt många som försöker. ja, du vet ju hela diskussionen kring kränkthet och allt möjligt. Men jag tycker inte att media är lika känsliga för överskottsenergi.

 

André Assarsson: Media har lärt sig att, och mognat kanske i rapporteringen. Många som försöker tända gnistor, så ser media det här, men kanske de ignorerar det i större utsträckning.

 

Jonas Nilsson: Ja det har blivit den här resonansbotten - den håller inte längre.

 

André Assarsson: Och om man kollar annars på digitaliseringen generellt med kommunikationen. Känner du också av att ni har mer kommunikation och att kommunikationen blir viktigare och viktigare för SJ som bolag?

 

Jonas Nilsson: Ja, så är det. Och sedan den här personliga kommunikationen. Det är kanske tråkigt för dig att höra André men mina privata mejl till dem som jag behöver prata med är väldigt mycket viktigare än de massmail som jag skickar, även om de personifieras på olika sätt. Man bombarderas med så mycket så att det måste vara ett personligt mail från mig eller från media eller från någon annan.

 

André Assarsson: Exakt så i takt med digitaliseringen så det exklusiva, personliga kanske till och med det mer fysiska mötet får ännu mer ökad betydelse jämfört med tidigare.

 

Jonas Nilsson: Ja absolut.

 

André Assarsson: Ja det är en jätteintressant utveckling. Bra. Två sista frågor innan vi rundar av detta. Den ena frågan den obligatoriska: tittar du på "På spåret" på SVT?

 

Jonas Nilsson: Ja!

 

André Assarsson: Hur duktig är du? Hur många poäng får du i snitt i ett program?

 

Jonas Nilsson: Ja, nej, jag brukar inte räkna poäng, haha.

 

André Assarsson: Men du brukar klara det på 10 poäng?

 

Jonas Nilsson: Ja, nej det vet jag inte. Nej, nej, det brukar jag inte göra. Absolut inte.

 

André Assarsson: Haha, men du tittar på det. Första-klass eller kupén som favorit?

 

Jonas Nilsson: Nej du, det har jag inte funderat på. haha. Jag saknar Elisabet Höglund.

 

André Assarsson: Ja, vi alla saknar Elisabet Höglund.

 

Jonas Nilsson: Det är en stor sorg tycker jag.

 

André Assarsson: Absolut. Vi får se hur det går i finalen här framöver. Sista frågan är vilken public affairs-person skulle du vilja se intervjuad i Public Affairs-podden?

 

Jonas Nilsson: Ja, eftersom jag fick den frågan innan så har jag redan nämnt den här personen, Bo Krogvig, så jag har ju nämnt honom i flera svar här. Det tror jag på.

 

André Assarsson: Han verkar ha mycket att berätta och lång lång erfarenhet.

 

Jonas Nilsson: Då kommer jag lyssna.

 

André Assarsson: Jag tycker att vi alla hjälps åt i sociala medier och att få Bo Krogvig att tacka ja till Public Affairs-Podden så att vi kan intervjua honom och få Jonas Nilssons dröm i uppfyllelse. Tack för att du var med i den här podden. Lycka till framöver!

 

Jonas Nilsson: Tack så mycket.

 

André Assarsson: Tusen tack för att ni lyssnat på public affairs-podden. Fortsätt att likea, dela och kommentera på sociala medier och missa inte nästa avsnitt som du lätt kan nå genom att prenumerera på podden. Vi hörs!