I Ryssland kom staten att förkroppsligas av tsaren, en ensam härskare med oinskränkt makt. Det ryska tsardömet mobiliserade befolkning och resurser för att bygga en stat stark nog att överleva i ett vidsträckt rike med få tydliga naturliga barriärer. För att skydda kärnlandet flyttades gränserna successivt fram och omfattande buffertzoner skapades.
Tsarer som Ivan den förskräcklige (1530-1584) kunde tortera och döda adelsfamiljer som utmanade honom. Städer som Pskov och Novgorod, där invånarna hade mer att säga till om, krossades i blod av Ivan den förskräcklige.
I det första av fem avsnitt om Rysslands historia i podden Historia Nu pratar programledaren Urban Lindstedt med Per Månson, professor emeritus i sociologi vid Göteborgs universitet. Han är aktuell med boken Den ryska autokratins uppgång och fall - Människor, händelser, kriser och reformer från medeltiden till revolutionen 1917.
De mongoliska invasionerna mellan 1237 och 1240 förstörde stora delar av Rus. De nordöstra furstendömena styrdes av Den gyllene horden. Furstarna hade fortfarande mycket lokal makt men var tvungna att erkänna khanens överhöghet och betala tribut.
Under den här tiden blev Moskva den dominerande makten i nordöstra Rus. Moskvas furstar fick ibland khanernas stöd och ansvarade då för att samla in tribut. När Den gyllene horden blev svagare tog Moskva kontroll över fler områden genom krig, diplomati, äktenskapsallianser och köp. Under Ivan III upphörde hordens politiska överhöghet år 1480.
De vidsträckta slätterna i östra Europa underlättade handel och migration men också militära invasioner. Moskvas härskare mötte hot från bland andra tatariska khanat, Polen-Litauen och Sverige. Expansion, befästningar och kontroll över gränsområden blev därför centrala inslag i statens politik.
Den militära mobiliseringen krävde stora resurser. Härskarna byggde upp en tjänstestat där jord, militärtjänst och lojalitet knöts samman. För att säkra skatteinkomster och arbetskraft begränsades böndernas rörelsefrihet. I 1649 års lagbok, Sobornoje ulozjenije, kodifierades en ordning som band stora delar av bondebefolkningen till godsen. Livegenskapen blev därmed en bärande del av samhällsstrukturen.
Ivan IV, Ivan den förskräcklige, spelade en viktig roll i hur autokratin utvecklades. Han blev tsar över hela Ryssland 1547 och stärkte makten hos härskaren.
Mest ökänd är opritjnina 1565–1572. Tsaren avskilde stora områden som sin särskilda domän och skapade opritjnikerna, en styrka som genomförde konfiskationer, deportationer och avrättningar. Terrorn drabbade såväl bojarer som andra grupper och hela områden, inte minst Novgorod.
Ivan skapade däremot inte tjänsteadeln från grunden. En elit vars ställning byggde på jord i utbyte mot militär och administrativ tjänst hade vuxit fram tidigare. Under hans styre förstärktes systemet samtidigt som delar av den gamla aristokratin utsattes för hårda angrepp.
Religionen bidrog också till härskarmaktens legitimitet. Den rysk-ortodoxa kyrkan hade ärvt det bysantinska idealet om symfonia, samverkan mellan världslig och andlig makt. Kyrkan var dock inte alltid passivt underordnad staten. Kyrkoledare kunde ha betydande ekonomisk och politisk makt, och konflikter med tsarerna förekom.
Bild: Ivan den förskräcklige och hans son Ivan visar tsaren med sin döende son efter ett våldsamt utbrott. Målning av Ilja Repin, 1885. Public domain via Wikimedia Commons.
Musik: Will The Winter End Cello Soloist av Yagull Music, Storyblock Audio
Klippare: Emanuel Lehtonen
Mer historia. Utan reklamavbrott.
Med Historia Nu Premium får du alla avsnitt reklamfria för 45 kronor i månaden. Du stödjer samtidigt podden och hjälper oss att fortsätta hålla historien levande med kunniga gäster och berättelser som fördjupar vår förståelse av världen.
Bli premiumlyssnare – för historiens skull.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Mer mästerskapssnack finns på vår samling med
avsnitt om Fotbolls-VM.
