Klimakteriet är en tid av förvandling då man kan skapa utrymme för något nytt men det kan vara svårt att känna frihet och vara upplagd för nystart. Varför kan känslan av tomhet dyka upp; är det för att man får en otydlig roll när barnen blir vuxna, är det klimakteriet eller att pensionen närmar sig? Man hamnar i ett nytt ljus där man ska vidare och plötsligt får mer tid att bry om sig själv men ibland kan det vara svårt att prioritera sig själv när man har gett väldigt mycket av kärlek och lyhördhet till andra, egna behov kanske har prioriterats ner. När barnen flyttar hemifrån kan man famla efter hur man går vidare. Det kan kännas oväntat att man blir ledsen trots att det är helt naturligt och man borde vara glad och inte sörja. Vem kan jag vara nu? Relationen med en partner kan ha förändrats. Man kanske inser att man inte har så mycket att leva tillsammans för längre. Det kan vara smärtsamt att lämna gamla drömmar och inse att saker står i vägen för att man ska få det utrymme man känner behov av. I stället för att ångra och älta är det tid att släppa och gå vidare. Vi har ofta oanad kraft för att ta oss igenom det mesta med värme och respekt. Ett intressant avsnitt med Camilla von Below, forskare och psykolog som skrivit boken När barnen flyttar hemifrån.
Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör Åsa Melin. Innehållet i podden är skapat av Åsa Melin och inte av, eller tillsammans med, Poddtoppen.
