Det är oktober, men långt ifrån någon oktoberfest-umpa-umpa på teatrarna. I detta avsnitt har vi sett mest jämmer och elände, civilisationskritik och trauman, med något undantag. Vi har också många frågor. Som till exempel varför i hela friden Dramaten skulle sätta upp Lars von Triers film Antikrist som ironisk teater? Och varför så få Nobelpristagare spelas på svenska scener? Och varför flyktingar fortsätter att drunkna i Medelhavet? Och börjar svensk teater bli alltför byråkratisk?
Vid mikrofonerna: Loretto Villalobos och Cecilia Djurberg (även prod. och redigering)
Föreställningar som diskuteras och recenseras i detta avsnitt:
Stadens ljus av Charlie Chaplin, bearbetning: Nikita Milivojević, Thodoris Economou, Amalia Bennett (även regi), på Uppsala Stadsteater
Antikrist av Lars von Trier i bearbetning och regi av Ada Berger, på Dramaten i Stockholm
Brev till min bror - berättelsen om Unabombaren, baserad på Ted ”Unabombaren” Kaczynskis texter och brodern David Kaczynskis memoarer, manus och regi av Mikael Palm, en produktion av scenkonstkompaniet Teater Teater på Kulturhuset Stadsteaterns Fri scen, Stockholm
Spår av Jordan Harrison i regi av Adam Greenfield, på Playhouse teater, Stockholm
Avgrunden av Davide Enia, regi Johannes Schmid, översättning Peter Cottino, med Daniel Goldmann på scenen, Teater Giljotin, Stockholm
Ljudillustrationer som hörs i avsnittet används med tillstånd av respektive upphovspersoner.
