I rumsljus ser det inte så märkvärdigt ut. I ultraviolett ljus strålar uranglaset med en gulgrön glöd. Men var inte rädd uran kanske låter farligt, men den radioaktiva strålningen är försumbar.

I århundraden har olika metalloxider använts för att färga glas. Uranoxid, som ger en gulgrön nyans, var populärt i glasproduktion från 1800-talet och fram till andra världskriget. Plötsligt blev uran en strategisk råvara för energiproduktion och kärnvapen. Den tunga metallen belades med hårda restriktioner och storhetstiden för gulgröna glaset som lyste med fluorescerande sken i uv-belysning var över. Men inte helt i exempelvis Sverige tillverkades uranglas fram till slutet av sextiotalet.

Bruks- och konstglas färgat med uranoxid är idag begärligt för samlare. När civilingenjören Anna Reuterswärd går på loppis är hon ofta beväpnad med en uv-ficklampa för att kunna hitta uranglas bland alla andra prylar. I hemmet har hon installerat ultraviolett belysning i ett vitrinskåp för att kunna visa upp troféerna i all sin prakt. Hyttmästaren Tord Höglander, som arbetade som glasblåsare på bruket i Rejmyre i 40 år, berättar om sina minnen från att arbeta med uranglas. I vår tids öron låter det kanske otäckt att skyffla in pulveriserad uranoxid i degeln men för att göra vackert färgad glas krävdes vissa ämnen som kobolt, arsenik, bly eller uran.

Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör Sveriges Radio. Innehållet i podden är skapat av Sveriges Radio och inte av, eller tillsammans med, Poddtoppen.