När Kristin är på väg hem från en basketmatch frontalkrockar deras bil med en annan. När hon vaknar upp efter kraschen kan hon inte längre känna sina ben, hon är helt förlamad från midjan och ner.
Kristin som precis fyllt femton lever för sitt idrottande. Basketen och framför allt fotbollen är allt i hennes liv. Det är då som hon kan vara sig själv till hundra procent. På väg hem från en basketmatch tillsammans med sina föräldrar, en kall marsdag 2005 är det blixthalka. Plötsligt kommer en mötande bil över på fel sida av vägen. Bilen kör rakt emot dem och kraschar in i deras bil.
- När jag vakande till liv i bilen fattade jag inte först vad som hänt, det var som i en dröm. Jag satt fastklämd men fattade inte hur allvarligt det var. Samtidigt kände jag att det var något som hänt med ryggen och jag skrek till mamma att jag inte kunde känna mina ben!
På sjukhuset konstateras det att Kristin har livshotande skador i buken och att hon fått en allvarlig ryggskada som gjort henne helt förlamad från midjan och ner. Att hon aldrig mer kommer kunna gå eller springa. Något som är svårt för Kristin att acceptera.
- Det var många jobbiga tankar i början. Att ingen skulle vilja vara min kompis. Att jag aldrig skulle få någon pojkvän. Jag var arg på mina ben, jag slog på dem, nöp och klöste. Jag tänkte att det var lika bra att sjukhus amputera bort dem, så jag slapp se mina jävla ben.
Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör Sveriges Radio. Innehållet i podden är skapat av Sveriges Radio och inte av, eller tillsammans med, Poddtoppen.
