Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1 Morgon samlade som podd.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Paris fredag,– Vilket parti ska du rösta på i valet?Kvinnan som får frågan har tagit en kort rökpaus från bestyren inne på restaurangen i den slumrande lilla staden Almunecar i södra Spanien, och står på trottoaren utanför och snicksnackar med mannen i blomsterbutiken bredvid.– Politik är för politikerna, säger hon.
– Vi andra måste jobba.
– Jag ska inte rösta, säger en välbärgad pensionär i ljusblå skjorta på torget längre ner på gatan.
– Politikerna lovar och lovar men när de väl vunnit så glömmer de, eller gör väldigt lite, säger han.
Man kan tänka att det rör sig om någraenstaka rättshaverister, eller ett fåtal allmänt blasé soffliggare, men nej det är faktiskt inte mitt intryck.
När jag pratar med väljare i Spanien återkommer frustrationen över de många korruptionsskandaler som präglat spansk inrikespolitik, och som lett till att det politiska utbudet växt.
Nu finns både ytterhöger och yttervänster för de som tappat förtroendet för de båda statsbärande partierna högerpartiet Partido Popular och socialistpartiet PSOE.
I Frankrike träffar jag också många missnöjda väljare.
Men deras kritik ser lite annorlunda ut.
– Vi lever inte längre i en demokrati!
Jag vet inte hur många gånger jag hört den frasen i de franska demonstrationstågen efter att pensionsreformen drevs igenom mot en klar majoritet av det franska folkets vilja, allt inom lagens ramar såklart, men utan ett JA från de folkvalda i nationalförsamlingen.
Inte minst har jag pratat med många unga som känner sig helt uppgivna och övergivna.
President Emmanuel Macron lovade nämligen innan omvalet att bli mer lyhörd för sitt folk.
– Vi har protesterat fredligt hela våren, säger de, ändå drev de igenom reformen.
– Tänk om allt detta hade utspelat sig i ett afrikanskt land, sa en äldre man med rötter där som jag pratade med. Då skulle det kommit massiv kritik från internationellt håll, sa han och skrattade.
– Jag tar på mig missnöjet, svarade president Macron.
Det är inte populärt att höja pensionsåldern.
Men någon måste göra det.
Och konsekvensen har blivit att fransmännen nu föredrar ärkefienden högernationalisten Marine Le Pen framför president Macron enligt en opinionsmätning från Ifop.
Det är kanske kan tyckas mer befogat att väljare slår bakut mot politiker som låter sig mutas, eller som köper röster, som i Spanien, än mot en impopulär reform.
Men här menar nu många debattörer att det gått för långt med president Macron och hans medarbetares alla kreativa lösningar för att driva igenom ny lagstiftning i minoritet.
För vad händer, säger de, med folkets inställning till sina folkvalda ledare, till att följa lagar och att betala skatt om upplevelsen är att demokrati bara är ett teaterbygge.
Att det i själva verket blir - inte så som de flesta vill - utan så som de som kan spela spelet bäst vill?
Marie Nilsson Boij, Paris[email protected]
