Det mest dystopiska med vår coronaperiod är kanske att vi inte får komma samman, inte får samlas, inte använda våra gemensamma rum, gator, konsertsalar, fotbollsarenor, torg. Staden är ett kollektiv av rörelser.

Staden talar med en kollektiv stämma, som sociologen Johan Asplund har uttryckt det. Det finns ett ”vi" och ett ”vår", som är stadens pronomen.

På så sätt har tider av isolering, distansering, tagit ifrån staden mycket av det som präglar den.

För folksamlingarna skapar mening – utspridda människor som får syn på varandra kan bli ett radikalt vi i protesternas eller strejkernas spår, eller en lokal berättelse om kvarteret och dess gator, eller som ett symboliskt medborgarskap kring ett fotbollslag.

Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör Sveriges Arkitekter. Innehållet i podden är skapat av Sveriges Arkitekter och inte av, eller tillsammans med, Poddtoppen.