Alice och Edgar bor på en ö. Kedjade av hat till varandra men oförmögna att skiljas: deras liv i ett nötskal - livstidsfångarna, bundna till varandra med vigselringen som den tunga bojan.
Tillsammans försöker de, sittandes i sitt fästningstorn, slå ihjäl tiden genom att slött spela kort. De umgås inte med någon, trots att ön är befolkad. Deras enda sällskap är telegrafen som då och då lämnar meddelanden från deras barn inne i staden. Vittne till detta folie-a-deux-förhållande blir Kurt, kusin till Alice, som kommit till ön för att ta anställning som karantänmästare.
"'Dödsdansen, gosse, det är mitt bästa drama!' Så sa August Strindberg åt en god vän när hans drama Dödsdansen stod inför sin premiär Det blev också ett av hans mest kända och spelade teaterstycken och bemöttes entusiastiskt redan från början." (Röster i Radio nr 42 1955. Vännen var August Falck.)
Dödsdansen I av August Strindberg
I rollerna: Edgar – Keve Hjelm, Alice – Ulla Sjöblom, Kurt – Olof Bergström, Jenny – Lissi Alandh
Piano: Julius Jacobsen
Regi: Ernst Günther
En föreställning från 1972. Ernst Günther regisserade sedan Dödsdansen II för Radioteatern med Keve Hjelm och Ulla Sjöblom som Edgar och Alice 1975.
Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör Sveriges Radio. Innehållet i podden är skapat av Sveriges Radio och inte av, eller tillsammans med, Poddtoppen.
