Där satt han framför mig i den mörka studion, Puzant Selikman. Han såg ut som en gud i miniatyr från ett fjärran land, Mesopotamien. Endast en meter och 55 centimeter lång, men med storm tog han Sverige i början av 60-talet då hans tåg drog in på Stockholm central från Istanbul. Han kanske var lite som Enlil, den sumeriska vind guden? I den femte episoden tar vi ytterligare ett steg och står nu med båda fötterna i det läkande erkännandet. Pappa, kan du inte berätta om vad som hände 1978? Jag hade bara läst om det i Hans Holmér bok Olof Palme är skjuten! Om hur Mahmut Cinkitas och Bekir Ünsall mördat och lindat in min farbror i en matta och gömt kroppen i en avloppsbrunn utanför Trosa. Det fick mig att tänka på hur våld kantade dessa bröders liv och hur jag flera år senare förstod att detta öde redan någon gång då det Armeniska folkmordet ägde rum, fäst sig i vår DNA. Hur det intergenerationella traumat skapar svallvågor i släkten långt efter hotet och smärtan ägde rum. Bekännelsen, "jag säger som det är" kan fungera som en katalysator för läkande. En transformerande resa, inte bara för dig själv men främst för de anhöriga runt omkring dig. En sak jag alltid varit stolt över var "Jannica, jag var ingen bra pappa". Jag visste att han var tillräckligt bra för att ha den insikten, som i sin tur gav mig förståelse för att det inte var mig det var fel på, eller.. vem vet? Att tillfriskna är en helt individuell och personlig resa. Här på MissLYX Podden har vi inga svar, bara en massa frågor. Vi för trygga samtal om livet själv och kikar på den kraft vi kan hitta i såren som vi ständigt undviker. Get bonus content on Patreon
Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör MissLYX Podden. Innehållet i podden är skapat av MissLYX Podden och inte av, eller tillsammans med, Poddtoppen.
