Det är allhelgonadagen, de dödas dag (Día de Muertos), Samhain och det sägs att slöjan mellan världarna är som tunnast just nu. Här på MissLYX Podden vet vi att våra minnen och kärlek till dessa avlidna gör dem levande igen. Vi tittade på varandra, så fort vi hade satt oss i studion så vällde tårarna upp. Det har egentligen jämt varit så. Denna gråt som knyter an vår berättelse på kanske det betydelsefulla sättet, i att känna igen och att bli bevittnad.
I den fjärde episoden och steg fyra så sätter Annelie Larsson ord på sin uppväxt. Att namnge det som en gång varit kan vara väsentligt för att förstå sin barndom och på så sätt börja integrera den. Att få dela känslorna med den andra och genom öppna samtal som inte är kvävda av skam och skuld är grundläggande för att vi ska känna oss just det, grundande i livskraften som vi besitter. Hur det är att växa upp i en familj med missbruk där missbruket inte upphörde först när hennes mor gick bort. Att slutligen själv äga det förflutna och prata om det för att inte föra vidare omedvetna mönster till våra barn. Ett samtal som vandrar mellan ful-tjack, farliga män och att ha en riktig häxa till mamma, nämligen min moster som definitivt var med oss i studion hos Crypto Music i Hägersten.
Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör MissLYX Podden. Innehållet i podden är skapat av MissLYX Podden och inte av, eller tillsammans med, Poddtoppen.
