Naturpodden: Maria Forslund är fält­gentianans väktare

Varje år räknar hundratals floraväktare hotade växter i Sverige. Maria Forslund räknar den ovanliga fältgentianan i Roslagen.

Den tidiga fältgentianan (se faktaruta) är ängarnas kronjuvel. Växtens blomning och frösättning är anpassad efter tiden för höskörd på ängarna i det traditionella jordbruket. När jordbruket industrialiseras övergavs ängarna och kopplingen mellan människan och tidig fältgentiana bröts. Men inte fullständigt. Än finns det hopp.

Maria Forslund jobbar på länsstyrelsen i Uppsala med åtgärdsprogram för hotade arter. En av arterna som har ett sådant är fältgentiana. Maria och hennes kollegor har tagit fram ett handelsprogram för växten och idag, den femte juli 2024, tog hon med mig ut i Roslagen för att räkna plantor på några platser.

– Vi står nu i en av lokalerna som ingår i handlingsprogrammet, den här lokalen heter Hyttan och ligger i närheten av Östhammar, berättar Maria.

Igenväxning är fältgentianans största problem

Fältgentianan är en ganska späd växt och den tidigblommande varieteten består av en stam som grenar ut sig på några få punkter. Längst ut på grenarna sitter dess blålilla blommor med fyra blomflikar omslutna av två breda och gröna foderflikar.

Det är gott om sly och den stora ormbunken örnbräken när vi går genom betesmarken för att leta efter fältgentiana. Och det dröjer inte länge innan Maria fått syn på några plantor:

– Här inne under några örnbräken växer flera stycken, säger hon. Örnbräken brukar vara ett problem, kanske skulle det vara fler fältgentianor om ormbunken inte fick breda ut sig så mycket, men å andra sidan hindrar de korna att beta av fältgentianan. Visserligen så smakar fältgentianan illa, men oerfarna eller hungriga djur kan äta den ändå.

Ängarna var fältgentianans hem

I det traditionella jordbrukslandskapet växte den tidiga fältgentianan i ängsmark eller marker som betades sent (i alla fall vartannat år). Ofta togs höskörden på ängarna först i mitten av juli och vid sent bete släpptes djuren på efter att åkrarna skördats i augusti. Det betydde att tidig fältgentiana fick gott om tid att blomma och sätta frö innan liar eller mular började jobba. Eftersom växten bara blir två år gammal, den blommar det andra året, så försvinner den fort när markerna växter igen. Eller om man släpper på djuren tidigare.

I den här filmen visar Maria Forslund på Länsstyrelsen i Uppsala län hur tidig fältgentiana ser ut.

– Vi brukar säga att det är ok med slåtter eller betesdjur från den senare delen av juli och framåt, berättar Maria.

Trots att tidig fältgentiana blivit så sällsynt så är det bara i ett naturreservat där växten finns som sköts som ängsmark i Uppsala län. Den platsen heter Bondskärets naturreservat och är känd för sina orkidéer. Fältgentianan finns i den sydvästra delen av reservatet.

Räknas av frivilliga floraväktare

Maria Forslund är även floraväktare. Det innebär att hon räknar samtliga individer av hotade växter som tidig fältgentiana, hällebräcka och finnögontröst. Visserligen jobbar hon på länsstyrelsen men de flesta floraväktare består av engagerade personer från allmänheten som valt en eller några växtarter som de rapporterar in på sin fritid. Maria visar mig hur hon brukar räkna plantorna. Efter ett par timmar av räknande har vi tillsammans fått ihop över femhundra plantor.

– Det var väldigt trevligt med kalvarna, säger Maria när vi träffas åter. Det var då jag insåg att det kanske är därför det är så många avbetade fältgentianor här. Kalvarna har inte hunnit lära sig att de är äckliga än. Men det är ändå över 500 exemplar som vi hittat och förra året hittade jag 200. Så det är mer än dubbelt så många i år.

Visserligen går det betande djur här på lokalen redan i början av juli, men växten finns kvar. Än finns det hopp för den tidiga fältgentianan.