Naturpodden: Kjell Bäcklund och lodjurs­projektet

Ny teknik kan avslöja vilka djur som rör sig i naturen. I södra Östergötland finns ett ideellt lodjursprojekt där de inblandade följer hur djuren rör sig i naturen. Det gör det enklare att förstå att dessa svårsedda djur överhuvudtaget existerar.

Kjell Bäcklund och hans vänner har satt upp tiotalet viltkameror i markerna runt Kisa i Östergötland. Här hoppas de få lodjur på film och lära sig mer om hur de rör sig i landskapet. Området tillhör Kinda kommun och projektet genomförs i samarbete med kommunbiologen där. På senare tid har även Naturskyddsföreningen i Kinda och Svenska Rovdjursföreningen blivit en del av projektet. Några lodjur har också varit märkta med gps-sändare från forskningsprojekt som SLU bedrivit, som hanen Linus och honan Isa. Isa är mer än 15 år, om hon fortfarande lever. Rörelsemönstren från de märkta lodjuren och egen snöspårning har varit utgångspunkten när de satt ut åtelkameror i området.

Kamerorna har ökat kunskapen om dessa annars så hemlighetsfulla djur, men de har också öppnat dörren till hela områdets biologiska mångfald. För varken Kjell eller några av hans vänner som är med i projektet är biologer.

– Allting är nördigt spännande till att börja med. På ett vis är det ingen ny kunskap vi får ur ett vetenskapligt perspektiv, men för oss blir det ett sätt att medvetandegöra att lodjuren finns här, berättar Kjell Bäcklund.

Nyfiken på lodjur

Med hjälp av de unika fläckmönster som lodjur har i pälsen har de kunnat identifiera två olika individer som återkommande passerar kamerorna. En tredje individ passerade bara en gång. De har satt ut allt fler kameror och har successivt lärt sig var det är bäst att placera dem. Det finns flera aktiva personer i projektet, bland annat Anton Hedström och Tomas Pettersson.

– Jag är fascinerad av lodjuren och gillar att vara ute i skog och mark. Just det här området är ett område där lodjuren rör sig frekvent, och jag blev intresserad av att försöka förstå dom mer och komma dom närmare, säger Tomas Pettersson.

Vi spelade in poddavsnittet en tidig morgon strax utanför Kisa i södra Östergötland. i den här lilla filmen pratar Kjell lite mer filosofiskt kring sin egen natursyn och du får se några filmsekvenser som projektets kameror fångat.

Kameror som känner igen djur

Men lodjursprojektet har även ett samarbete med Fredrik Gustafsson i företaget Qulinda. Hans företag utvecklar smarta viltkameror med bildigenkänning där bilderna sänds till en databas. Där finns en maskininlärning som utvecklas för att känna igen olika arter av däggdjur. Här har WWF Sverige bidragit med medel. Med tiden kan den kanske även känna igen individer av lodjur, men även automatisera rovdjursinventeringen.

– När jag kom in på det här området, det var elva år sedan, var det i ett projekt i Kenya som handlade om konflikten mellan människa och natur. Och nu har vi tagit tag i det här problemet också på hemmaplan, berättar Fredrik Gustafsson.

Den som vill bidra till Fredriks försök kan köpa en uppkopplad åtelkamera från företaget. För det är tydligt att tekniken kan avslöja att det finns djurarter i ett område som kan vara svåra att få syn på:

– När vi kom till en ny park i Sydafrika för ett år sedan hade vi med oss 20 kameror som vi satte upp första dagen. När vi satt och kollade på bilderna som kommit in andra dagen fick ägaren syn på en brun hyena. Och då sa han att ”jag visste att det fanns brun hyena här men jag har inte sett någon sedan 1996”, säger Fredrik.

Svåra att få syn på

Det ursprungliga syftet med projektet var att lära sig hur lodjuren rör sig i landskapet för att lättare kunna få syn på dem. Under pandemin ville Kjell försöka få syn på lodjur och fick tips om detta område väster om Kisa. Sedan var han fast. Han blev lodjursnörd.

– Och det här är ju också ett samarbete med Kinda kommun. Det här är kommunal mark på ungefär 900 hektar. På hela det här området har vi tillstånd för att arbeta med inventeringskameror. Och vi delar informationen om de vilda djuren med kommunen, förklarar Kjell.

Men lodjur är kända för att vara notoriskt svåra att få syn på. Så hur är det egentligen, har Kjell Bäcklund eller Fredrik Gustafsson fått se något lodjur ute i naturen, i det vilda i Sverige?

– Det där är ju en jobbig fråga, suckar Kjell och ler undvikande.

– Jag har aldrig sett lodjur, fyller Fredrik i. Min hobby är att titta på bilderna som Qulindas kameror skickat in på kvällarna. Och det dyker upp ganska mycket lodjur framför kamerafällorna som vi har runt om i Sverige.

– Vårt syfte är att försöka lära oss var lodjuren rör sig mest frekvent, säger Kjell. Då skulle man med lite tur kunna hitta en plats och veta när man ska sätta sig där och spana för att kanske få en möjlighet att få se ett lodjur.

Här kan du se några lodjur som lodjursprojektets kameror fångat på film.