Vår antropolog är nu klar med översättningen av Zamaconas manuskript. Den berättar om de 4 åren han spenderade i Tsath, om hans antydda lärdomar av världen och dess ökande, störande dekadens. Han oroar sig över att en dag bli överflödig eller oönskad, och kastad till folkets nöje på de amfiteatrar han vägrar besöka.
Efter Ett misslyckat flyktförsök, där hans medkonspirerande konkubin T'la-yub hårt straffas med avrättning, förvandling till en animerad likslav, och Zamacona själv skarpt varnas, sätter man utgångarna under hårdare bevakning.
Men viljan att fly växer sig starkare och Zamacona kläcker en nya flyktplan, att bemästra konsten av dematerialisering, försätta sig själv i det spöklika tillståndet och på så vis passera igenom de delvis blockerade och bevakade utgångarna till yttervärlden.
Zamaconas sista anteckning säger att att han avser lämna sitt manuskript i en cylinder av den heliga tulumetallen, densamma cylinder som vår berättare fann på toppen av kullen, begravd under lager av jord.
Innebar detta att Zamacona lyckades fly? Eller är hela berättelsen ett skämtsamt falsarium?
Svaren kanske finns kvar på toppen av kullen, dit vi nu beger oss för avslutningen.
Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör Fredrik Johansson. Innehållet i podden är skapat av Fredrik Johansson och inte av, eller tillsammans med, Poddtoppen.
