Fallet hade inneburit att den odelade människan, Anthropos, eller Adamas, tappad bort, glömt den himmelska klädnad som den en gång hade burit, de kläder, vävda av ljus, eller den kropp, genomskinlig men strålande som himlarna, vilken gjort det möjligt för Adamas att fritt röra sig i höjderna, och som hängt ihop med den översteprästerliga, teurgiska tjänst som Adamas antförtrotts att utöva, genom sin unika position i den ofallna, noetiska skapelsen.
I detta tredje avsnitt om den Edeniske människan talar vi om dess översteprästerliga praktik, och hur Höga visan utgör nycklar till hur man återinträder i den, inte minst genom att imitera hur Adamas en gång hade namngivit allt levande i kosmos.
Traditionella kulturer har alltid vetat att kunskapen om tillvarons sanna namn innebär tillgång till en hemlig kraft. Inte sällan har människor i förmodern tid avstått att uttala de egentliga namnen för sådant som var farligt och skrämmande, då själva uttalandet av orden som förknippades med det farliga ansågs riskera att framkalla dess närvaro.
Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör Den fördolda världen. Innehållet i podden är skapat av Den fördolda världen och inte av, eller tillsammans med, Poddtoppen.
