Maktmissbruk, tystnadskultur och utebliven vård avslöjas på ett av Sveriges kvinnofängelser men det handlar inte om Hinseberg eller Ystad, som har högst säkerhetsklass och flest intagna utan om det allra minsta fängelset.
”Jag fick flera tips om att allt inte stod rätt till inne på Ljustadalen, så jag började att gräva i det här”, säger Lotta Hagberg Widell, reporter på P4 Västernorrland som i en rad nyhetsinslag granskat anstalten.
Ljustadalen ligger i Sundsvall och har säkerhetsklass 3, en så kallad öppen anstalt. Det är landets minsta fängelse för kvinnor. Under sommaren börjar det komma larm från tidigare intagna, och personer som arbetat där, att allt inte står rätt till.
Lotta Hagberg Widell har pratat med ett tjugotal tidigare intagna kvinnor och även kvinnor som just nu avtjänar straff, flera berättar om både bestraffningar och utebliven vård.
”Jag gjorde cellprov när jag kom dit och det visade att jag hade HPV-virus och cellförändringar. Så när jag skulle på mitt nästa besök för att göra ytterligare cellprov, då bokar de av det”, säger Hanna Svensson, som avtjänat straff på Ljustadalen.
Tidigare anställda på anstalten vittnar också om en problematisk arbetsmiljö, där anställda inte vågar påtala problem. Marianne Jonasson utbildade sig till kriminalvårdare och såg fram emot att göra skillnad men hon stannade inte länge.
”Jag upplevde kolleger var otrevliga mot varandra. Det var inte ett stöttande arbetslag. Sedan upplevde jag många klienter, mådde dåligt och nekades sjukvård”, säger Marianne Jonasson.
Jenny Burvall, verksamhetschef för område Saltvik, där Ljustadalen ingår, säger att Kriminalvården tar alla signaler om problem på största allvar.
”Vi tar ju anklagelser om trakasserier, alla typer av trakasserier på största allvar och utreder när det händer”, säger hon.
Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör Sveriges Radio. Innehållet i podden är skapat av Sveriges Radio och inte av, eller tillsammans med, Poddtoppen.
