Visslade en mening till din stad
en förklenad promenad
tre i rad
gång i ordningen, jag tar det ej tillbaks
Första sländan för i år
kan man skönja i ditt hår
en stående våg
låt ditt leende ta död på denna vår
Varken tidigt eller sent
Ännu kallt, men solen sken
Och det vet du att med
mig av alla får du aldrig fel
Söker kärlek söker sist
söker bäst och visst
en parhäst vill du ha
kan du spå också nånstans i mina svar
Jag har gått i karantän
drev dig bort men ville väl
klostersjäl
blott ett ärligt odlat sävligt päronträd
Svårt för dig att se nån charm
i det svek som blev alarm
smek min arm
dina ögon kan man dö för, det är sant
***
Jag vill bara att du ska va' glad
Att du vågar ställa krav
På livet idag
Men jag tror tyvärr det stämde det du sade
***
Ska jag vara ärlig blir det svårt
Du har rätt, på skådlig framtid kan det gå, men på sikt
varken ditt eller mitt, finns nån lycka för oss att få
***
Men är det verkligen så jävla fel
Att jag grattar dig,
idén var att det tar tid men du sa'
för du vet, att en dag kan vi åter bli nästan hel
Du har rätt i dina ord
om kärlek och världen och livet i stort
Som du skrev, och du:
jag gillar dig, jag gillar det jag ser
Överröst i söta tal
Sockrad sött i kar
En puss som lockar och drar
Torkar ögonlocken bakom sotat glas
Överväldigad av kval
Krönt till Natt och dag
Var det något du vill ha?
Nej, jag räckte aldrig, det blev aldrig jag
***
Jag går i dina spår och minns din sjal
En sagolik skandal, lika
flyktig som en smak, ska vi
slå vad om seden smal och veken slak
Här är himlen blå men solen blek
En skenbar väderlek isär
Klostersjäl
Allt för ofta du var borta när jag var här
Vett att välja bort en gränd
Ingen återvändo
ständigt blott ett skelett
allt jag säljer dig är känslan av ett hem
Så beständigt som en brand
Ränder lämnas kvar i sand
Klosterhand
Räcker dagen till att vandra arm i arm
